Kávéház

Kafékulturen är sedan gammalt stark i Centraleuropa. När jag som ung reste omkring i Europa sökte jag inte bara upp ölhallar och vinstugor, utan även de gamla klassiska kaféerna i en romantisk strävan att insupa den atmosfär som jag antog fortfarande sipprade ur väggarna där. Här hemma höll ju kaféerna på att dö ut innan de på nytt fick ett uppsving - var det någon gång i slutet av 80-talet? I Uppsala fanns på 70-talet nästan bara Ofvandahls och Landings kvar. Numera tilllkommer ständigt nya kaféer, låt vara att de flesta hör till ganska trista kedjor, och de är ofta fulla med folk. Vi har blivit lite mer kontinentala, som det brukar heta.

I Budapest finns alltifrån stilfulla wienerkaféer till enklare krypin och ingenstans går vare sig miljön eller bakverken att klaga på. På många ställen som skyltar med kávéház i namnet kan man dessutom själv välja om man vill vara kaffegäst eller måltidsgäst, bredden på utbudet är ofta mycket stort. Står det Cukraszda ligger dock tonvikten på sockerbagarens verk, om jag förstått det hela rätt.

Ett klassiskt kafé som nämns i alla guider och som alla turister naturligen springer på är Gerbaud, som ligger mycket strategiskt i ena änden av den långa gågatan i centrala Pest. Miljön där inbjuder till en lite mer lyxbetonad "fika", så utan vidare resonemang stod snart ett glas finaste Tokajivin på bordet, visserligen ditförd av en själsligen tämligen frånvarande servitris men smaken på det vinet är ju under alla omständigheter gudomlig och matchade miljön väl.

På Buda-sidan finns ett mycket gammalt kafé, Ruszwurm, som omtalas som Budapests äldsta. Det är i motsats till Gerbaud litet och hemlikt, och i det inre rummet, fyllt av mestadels unga människor, fann G och jag tursamt nog ett ledigt bord i hörnet invid kakelugnen. Här är det gamla traditionella fikat med the eller kaffe till tårtbiten precis det rätta.

Central Kávéház slutligen är väl huvudsakligen ett matställe men där man även kan nöja sig med en kopp kaffe eller ett glas med något njutbart innehåll. Jag har tidigare varit där för ankleverns skull - förutom av samma romantiska skäl som i yngre dar. Central är inrett i charmant jugendstil, renoverat vid senaste sekelskiftet och med stolta anor av litterärt vattenhål av det slag som många europeiska städer har åtminstone ett exemplar att skryta med. Vid vårt besök denna gång fanns ett restaurangkapell på plats, vilket är rätt vanligt på Budapests restauranger. För den som i likhet med mig föredrar att skilja på matintag och musiklyssning är det dock mer störande än stämningsförhöjande, särskilt som musikanterna ofta måste försörja sig genom påträngande flirter vid borden.

Foto: EJ. Överst från Gerbaud. De tre understa från Ruszwurm.