Porten till domen

Piazza Duomo i Cefalú är en trivsam plats där det dagtid alltid går att få en camparisoda eller en espresso macchiato när man strategiskt slår sig ner så att man både kan iaktta folklivet och den mäktiga domen från 1100-talet. Till det yttre liknar domen en mäktig fästning, som från havet eller strandpromenaden alltid syns höjd över den gamla stadskärnan i klippans skyddande hägn. Dess inre är berömt för de bysantiska mosaikerna, som visserligen inte är lika omfattande som dem man ser i Monreale-katedralen eller i Capella Palatina i Palazzo dei Normanni (Palermo), men de är av samma slag, av samma ålder och utförande.

Min vana trogen förbiser jag aldrig portarna jag passerar på väg in till vilka boningar det nu än må vara. I detta fall fann jag inga upplysningar om själva portarna, varken i guideböckerna eller någon annanstans; förmodligen anses de inte nämnvärda i ett sammanhang där så mycket annat remarkabelt måste beskrivas.

Inga bronsportar som i Florens, Pisa eller Monreale. Men nog tycker jag att dessa gamla trädörrar också är värda att betrakta. Märkta av ålder och med delvis sönderfallande dekorationer är de också genom sin tyngd och massivitet på något sätt vördnadsbjudande. Dörrspeglarnas snidade ornament liknar vid en första anblick enbart en dekoration men visar sig vid närmare betraktande innehålla en äppelkindad figurs huvud. Vad för en figur rör det sig om? Min första tanke var att det måste vara någon naivistisk variant av alla dessa putti som är så vanligt förekommande. Men liknar inte det här mera en moders än en gosseängels ansikte? Och är det inte havsvågor snarare än vingar som omger huvudet? Eftersom dessa portar förmodligen är tillverkade före renässansen torde vi kunna utesluta putti. Däremot inte utesluta ängeln, en moderlig ängel, en ängel som kanske lika gärna kunde ha snidats för någon medeltida nordisk kyrka?

Min sista vilda spekulation går i havets riktning. Är det rent av en havets gudinna som blåser vind i den kyrkliga seglatsen?