Den bästa musiken i allhelgonatid?

Det finns gott om musik som passar att lyssna till i allhelgonatid. Det behöver inte bara vara Mozarts eller Faurés Requiem även om det naturligtvis är outslitlig musik. Ovanstående cd med tre Bach-kantater hör till en av mina absoluta favoriter. Jag tror bestämt att jag någonstans har skrivit om den redan. Den är drygt tio år gammal och möjligen svår att komma över numera, men den som lyckas är att gratulera.

Särskilt BWV 8 Liebster Gott wenn werd ich sterben och BWV 125 Mit Fried und Freud ich fahr dahin är förunderlig balsam för själen trots det tunga textinnehållet. Philip Herreweghe och hans Collegium Vocale med solister sjunger och spelar på ett sätt som jag betraktar som oöverträffat i den här repertoaren tills någon bevisar någonting annat.

Och när jag ändå är inne på fader Bach och hans många kantater vill jag också påminna om Actus Tragicus, BWV 106, vars inledande Sonatina för två flöjter och basso continuo är välkänd tröstemusik för trötta själar. Nog behöver vi sådana påminnelser om skönheten i tillvaron.

Hur var det nu den återkommande sentensen i en av Lars Gustafssons 70-talsromaner löd? Skönheten är det enda som består.

Blev påmind om detta när jag på nytt lyssnade till denna Bach-musik.