Biverkningarna i Fyrisån

Ibland hajar man till inför massmedias rapportering av nya forskningsresultat. Som nu när det meddelas att svenska forskare konstaterat att abborrarna i Fyrisån är påverkade av den Sobril som vi Uppsalabor pissar ut i avloppen. Abborrarna blir mer "aktiva, riskbenägna och asociala", både "modigare och glupskare", vilket i abborrsammanhang betyder att fisken löper större risk att bli uppäten av gäddor när den ökar sin aktivitet utanför stimmet.

Bortsett från det oblyga antropomorfiserandet av abborrarnas liv väcker onekligen forskningsresultatet en mängd frågor hos dem som i likhet med mig inte haft en aning om denna omfattning av konsumtionen av lugnande medel i Uppsala, och ännu mindre om de här läkemedlens ibland mycket speciella biverkningar via avloppen.

Att inte bara människor utan även djur påverkas av farmakologiska substanser är naturligtvis ingen nyhet, även om de neurologiska skillnaderna mellan människa och abborre knappast torde vara försumbara. Det som förvånar är givetvis att mängden aktiva substanser i Fyrisåns vatten efter det att de redan har gjort sin verkan hos de bensodiazepinknaprande Uppsalaborna är så stor, att den kan jämföras med det som i laboratorier åstadkommer nämnda effekter på abborrars beteende. Jag lämnar frågan om gäddornas eventuella närvaro i laboratoriet därhän.

Sobril och andra liknande medel lindrar människors oro och ångest, och gör dem därmed i bästa fall också mer sociala, mindre benägna att isolera sig och hamna i inaktivitet. Eftersom den ökade aktivitet som förhoppningsvis blir följden inte är förknippad med risker av typen att falla offer för gäddor eller andra rovdjur som lurar i vassen, så bedömer vi effekten som önskvärd och mycket positiv.

Följaktligen kan vi konstatera att dessa forskare indirekt drar den hypotetiska slutsatsen att asocialitet betyder helt olika saker beroende på om man är fågel, fisk eller mitt emellan.

Foto: EJ. (Fyrisån i Uppsala centrum)