Vem komponerade detta märkliga stycke musik? En sorgesång utan ord som inte ens upptar en hel notsida. Enkel notbild. Djärv harmonik. Till slut en svag och skärande dissonans som upplöses i ett slags förtida intet.Inte gissar man i första hand på mannen som i vanliga fall behöver det allra storvulnaste operaformatet för att säga sitt. Men Richard Wagner är det likafullt. Och när man spelar det en gång till så hör man det; den som uppfann det berömda Tristan-ackordet röjer sin närvaro.
Mästare behöver ibland stort utrymme, ibland inte. Ibland räcker det även i musikens värld med några få ackord när egentligen varken ord eller toner är tillräckliga. Schmeichelnd - smeksamt - ska det spelas, enligt notbladet, schmeichend (smäktande/trånande) enligt andra uppgifter. Oavsett vilket råder det inget tvivel om vad för slags förlust det handlar om.
Och vem tror ni upptäckte det stora i denna miniatyr om inte en av de allra största pianisterna någonsin! Hör här:
http://www.youtube.com/watch?v=Y-4q1-Ug4n4
PS. Notbilden är klickbar!
7 kommentarer:
Less is more, förvisso. Fungerar lite som en poplåt, man vill gärna trycka på repeatknappen ...
:-)
Oerhört vackert! Och denne Richter, bra att bli påmind om hans storhet. Tack.
Inte som kommentar, men jag har förärat dig, Einar, en Cherry on Top Award:
http://langsambloggen.blogspot.com/2010/11/jag-har-skarpt-mig.html
Thomas:
Ja, också det är ett intyg på Richters storhet att han inte lämnar någon möda spard att tolka dessa tretton "enkla" takter så som han gör.
Lennart:
Tack! Jag kände inte till denna utmärkelse, men känner mig mycket hedrad!
Finns elegin på någon skiva med Richter? Har sökt, men inte hittat ...
Nej,Sven-Erik, inte heller jag har (ännu) funnit någon skiva med denna inspelning. Såväl detta Wagner-stycke som Richters tolkning av det var tills helt nyligen obekant för mig.
Skicka en kommentar