Stojowski hörde definitivt till 1800-talets romantiska musikvärld, och det är väl sannolikt att orsaken till hans sparsamt förekommande opus från mogen ålder var att han inte kände sig hemma i 1900-talets modernistiska musiksammanhang. Redan som ung i Krakow kom han i kontakt med flera av dåtidens stora namn inom musiken, främst den berömde pianisten, kompositören och diplomaten Ignaz Paderewski, som ju så småningom kom att bli Polens tredje premiärminister. Stojowskis mor, som inte bara var hans första pianolärare utan även en dam med stor social talang och ett rikt kontaktnät, höll musikalisk salong i hemmet, en på den tiden vanligt förekommande form för bildat umgänge. Där deltog förutom Paderewski även personer som Hans von Bülow, Anton Rubinstein och se där! - även underbarnet Hofman!
Stojowski komponerade både symfoniskt och i mindre skala, bland annat givetvis en stor mängd musik för piano. För piano finns både virtuosa, större verk och smärre så kallade karaktärsstycken. Redan i opus 1, Pensées musicales, visar han sitt kännemärke: en klassisk romantisk melodik med impressionistiska inslag. Det första av dessa musikaliska tankar bär den enkla titeln Mélodie och har fördelen av att inte vara särskilt tekniskt krävande men ändå lödigt till sitt innehåll. Den brittiske pianisten Jonathan Plowright hör till dem som på senare tid tagit sig an Stojowski och som även spelat detta enkla stycke (här, tyvärr med en bristfällig ljudupptagning). Det finns intressant nog fler tecken på att denne bortglömde tonsättare kan vara på väg tillbaka i konsertrepertoaren.
Flertalet av Stojowskis pianostycken är ganska svårspelade, men ytterligare några av de enklare eller medelsvåra som jag själv vid flygeln kunnat skaffat mig en hygglig uppfattning om bör nämnas. I op. 26, finns också en Mélodie som definitivt är spelbar för goda amatörer, och för den som kan ägna lite mer tid för övning rekommenderar jag Mazurka brilliante, op. 28, nr 2. I Romantische Stücke, op. 25 ingår bland annat den underbara Geständniss. Här finns de typiska, böljande stegringarna med tonartsväxlingar som bara utifrån ett enda melodiskt tema skapar en skimrande harmonik. I op. 36 (Poéme d´Eté) har jag en annan favorit, nämligen nr. 3 Fleurettes, också relativt enkelt att spela. Ser man bara till att accentuera melodin i dess förflyttningar mellan diskant och bas och samtidigt får med det färgläggande ackompanjemanget ger det ett mycket gott utbyte. Sist en för årstiden passande titel just nu: Feuilles mortes, op. 30, nr 2. I den kromatik som Stojowski använder här tonar höstens hela färgskala fram i all sin prakt.
8 kommentarer:
Einar, blir så upplivad av dina introduktioner att jag idag länkar i en liten text till dig! Fortsätt berätta för oss. Tack.
Tack Thomas! Jag blir givetvis mycket glad för din uppskattning. Och ja, jag har fler spännande tonsättare på lut.
Även här finns det något litet av Zygmunt Stojkowski att avnjuta på Spotify.
http://open.spotify.com/artist/2inQTxsmnnRIzgR7UMuc1r
Roligt att kunna konstatera att han till och med finns representerad i detta det senaste av de moderna sätten att tillägna sig musik.
Själv är jag ju fortfarande en gammaldags cd-köpare, men tack änså för upplysningen som säkert kan vara till glädje för alla "nedladdare"!
Det är inte frågan om nedladdning. Det är mer som ett gigantiskt skivarkiv som du får tillgång till direkt. Gör ett försök med Spotify det är väl värt besväret. Du kommer att bli förvånad vad du kommer att hitta där i fråga om fantastiska men bortglömda inspelningar av klassisk musik.
Tack för tipset, Dotto!
Du har helt rätt, det var mycket mer värt än jag anade att göra den enkla registreringen för att få tillgång till allt detta.
Jag gav tidigare en länk till musik av Rebikov, men jag är osäker på om den fungerar. Sök istället på:
"Anthony Goldstone Russian Piano vol. 2" i Spotify så hittar du en hel skiva med musik av Rebikov. Det går inte att söka direkt på kompositören just i det här fallet för den verkar vara felregistrerad.
Tack för den länken!
Roligt att du också uppskattade Rebikov. Och den inspelning du hänvisar till visar ännu mer av hans musik än vad jag fann i IMSLP:s notbibliotek.
Anthony Goldstone tolkar Rebikov på ett bra sätt, tycker jag.
Skicka en kommentar