Jag läste i en tidningsnotis om den möjliga konsten att driva bort slöddret (eller "störa ut oönskade personer", som eufemismen lyder) från offentliga rum, enkannerligen järnvägsstationer, utan att behöva anlita ordningspolisens insatser. Klassisk musik sägs nu kunna vara medlet mot mänsklig ohyra. Tydligen anses detta än så länge vara ett rent empiriskt faktum som väntar på närmare förklaring. I varje fall talar notisen tyst om hur det hela fungerar, frånsett en vink om att ljudvolymen naturligtvis spelar roll. Provat i Köpenhamn och nu något som lockar till efterföljd i Hässleholm, av alla platser.
Sällan har väl begreppet "klassisk musik" så tydligt ropat på en definition. Kan vi tänka oss att Mozarts klarinettkvintett och Stravinskijs Våroffer är utbytbara i sammanhanget? Eller att Puccinis Nessun dorma med Pavarotti ger samma effekt som Joan Sutherlands version av vansinnesarian i Donizettis Lucia di Lammermore? Vivaldi lika plågsam som Sjostakovitj? En Nocturne av Chopin lika stressande som Toccata och fuga i d-moll av Bach? Varför just klassisk musik selektivt skulle vara värre än annan musik, givet att vi skruvar upp ljudet, för arbetslösa missbrukare och samtidigt skona stressade affärsresenärer, är sannerligen höljt i dunkel. Men kanske är tanken helt enkelt att även städade resenärer får stå ut med störande musik bara de slipper trängas med utslagna i väntsalar och biljettköer.
Sant är att ovälkomna auditiva intryck verkar störande på de flesta av oss. Det är helt enkelt fråga om tid och plats i förhållande till den beredskap vi har för lyssnande och mottagande. Men att just klassisk musik genrellt skulle vara värre än andra organiserade ljud eller oljud för trasiga människor som söker en bänkplats med tak över huvudet, det bygger med all säkerhet på falska premisser.
På detta sätt spär man duktigt på med fördomarna mot såväl klassisk musik som människor som hamnat i samhällets utkanter.
För min egen del är det eviga mobilpratande som man utsätts för i offentliga miljöer det som kan få mig att ta till flykten. Och som den musikberoende person jag är bör jag väl samtidigt tillägga att jag avskyr högtalarmusik i miljöer där man är upptagen med annat än musiklyssnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar