Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

tisdag 20 februari 2018

Verkligheten och dikten


Som pensionär har jag tid att läsa även smånotiserna i dagstidningen, vilket roar mig ibland. Det är där man oftast ser hur verkligheten överträffar dikten, hur den kreativa fiktionen aldrig riktigt når upp till den gränslöst fantasifulla fakticiteten. 

Jag hoppas att ni inte missade notisen om den stökige man som häromsistens tiggde pengar till en bussbiljett i Uppsala och blev gripen av polis. "Tiggaren" visade sig ha drygt sex miljoner i kontanter på sig, vilket onekligen är en detalj som kan förbrylla både polis och en läsande allmänhet. Inte mindre så nu när det i dagens tidning meddelas att polisen släppt honom med sedelbuntar och allt, eftersom han enligt åklagaren kunnat lämna en förklaring till varifrån pengarna kommer.

Hur skulle en författare kunna hantera en så osannolik historia med någon sorts socialrealistisk trovärdighet? Ett antal frågor står som alltid obesvarade i smånotiser som dessa.

- Hur var mannen klädd? Hur såg "börsen" ut?
- Den där trunken han måste ha burit på innehöll alltså inte bara liggunderlag och termos?
- Hur tänkte han sig kunna betala en bussbiljett med småpengar han inte ägde på en buss som inte tar emot kontanter?
- Varför bråkar han med omgivningen och väcker uppseende när han går omkring med mer än sex mille på fickan?
- Med tanke på valet av transportmedel: Vart var han på väg med pengarna?

Ja, det är sånt man som pensionär som omväxling till läsning av romaner kan bry sin hjärna med.

PS. Kvällens avsnitt av "Veckans brott" i STV1 kompletterade den kortfattade dagstidningsnotisen med en del uppgifter om tiggaren som inte var någon vanlig tiggare. Det handlar om en udda figur med ursprung i vårt grannland Finland, en av dessa särlingar som kan beskrivas som extremt näriga och med en - alls icke obefogad - misstänksamhet mot bankväsendet. Han hade ingenting att dölja för polisen. Börsen var hans egen rock, de insydda pengarna summan av ett mycket sparsamt liv. Givetvis återstår sedan det mesta att berätta om denne man och hans uppenbarligen alltför påstridiga begäran om bidrag till en bussresa mot okänt mål i Uppsala.


2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

en sån man bodde i Göteborg för ett par decennier sedan; han tiggde väl inte men hittade mat, halvätna hamburgare och annat i sopkorgar, han hade inte skor, utan gjort skodon av plastkassar och tidningspapper... och när han dog, ägde han miljoner. Sjukdomen har väl något namn, tvångssyndrom att inte kunna slänga något är väl liknande...

Einar J sa...

Ja, något är det ju som fattas hos dessa tragiska personer som inte unnar sig det bättre liv de med råge sparat ihop till.