Jag lyssnar till Johann Sebastian Bach under februaris sista dagar då meteorologerna börjar tala om våren. I sol kan den verkligen anas, även om nästa dags snålbåst kan försätta den nyss upplivade i tvivelsmål.
Särskilt då, när det står och väger, kan man stärka sig med Piotr Anderszewskis nya cd med Bachs Engelska sviter, nr 1, 3 och 5 (Warner, 2014). Denne hängivne pianomusiker har tidigare visat prov på sin kärlek till Bach och gör det mycket övertygande på nytt. Den porlande klarheten framgår tydligare än någonsin (och den perfekta ljudupptagningen bidrar också till det). Här har vi en pianist som ägnat minsta drill, varje liten fåglalåt, ett omsorgsfullt övervägande.
Det handlar om livfull dansmusik, även om de underbara, gravitetiskt framskridande sarabanderna röjer ett försynt allvar som också måste få komma till uttryck. Det mesta är dock lätt och ledigt nöje, och samtidigt för den bänkade lyssnaren en synnerligen variationsrik och långtifrån enkel musik.
Vad kan man annat än jubla åt något så sprittande och medryckande som de båda gavotterna i Svit nr 3 i g-moll eller Bourée II i den första sviten i A-dur. Och som avslutning tar man gärna risken att hatten blåser av i det framstormande kontrapunktiska underverk som giguen i femte sviten i e-moll utgör.
Musik för den mentala vårstädningen!
(Hela skivan finns tillgänglig på Spotify)
2 kommentarer:
Jag hade tidigare inte uppmärksammat Anderszewskis fina inspelning. Ett bra komplement till Murray Perahia. Tack för en intresseväckande recension!
Den är ganska nyss utkommen, och jag uppmärksammade den via en översvallande positiv recension i Grammophone.
Och jag instämmer, Perahias inspelningar från slutet av 90-talet av samma verk vill man inte heller vara utan.
Skicka en kommentar