Jag satt och bläddrade i ett gammalt nummer av Bell´Italia och fastnade för en bild, ett foto av en oljemålning av den italienske neorealisten Renato Guttoso (1911-1987). Det var inte någon av hans kända målningar, inget av hans mer betydande verk. Titeln anger att det är en kväll i Velate, en liten ort i norra Italien.
Det är något visst med den här tavlan, något som gjorde att jag blev fångad och tvingad till reflektion. Jag tänkte att den balanserar skickligt på gränsen till kitsch. Eller räddar sig in en naivism a la Henri Rosseau, men samtidigt lyckas förmedla en värme som denne saknar.
Det som gör målningen provocerande och ovanlig är naturligtvis fönstren, samtliga utom ett upplysta. Människorna befinner sig inomhus men har ännu inte släckt för natten. Endast konstnären/betraktaren står i mörkret utanför.
Jo, det är fönstren och det orangegula ljuset. Det är för gult, är det inte? Gult är en riskabel färg i det blåtonade kvällsmörkret. Hade det inte varit bättre om ljuset mera hade närmat sig tonen av den på kvällshimlen?
Men - till priset av värmen som då gått förlorad?
PS. Jag fann som synes målningen på nätet, men spegelvänd i förhållande till den som publicerades i Bell´Italia. Vilken som är rätt har jag ingen aning om.
4 kommentarer:
En intressant, liten scen detta. Min tanke blir att de sju (om jag räknat rätt) tända fönstren med sin mjukt gula färg känns som om det gula vi ser i dem skulle emanera ur någonting inre, något slags, kunde man nästan tänka sig, bakomliggande gemensamt rum eller gemensam plats som då utgående ifrån färgen som du säger inte kan vara liktydig med kvällshimlen som är blåtonad. Det är kanske den här spänningen mellan de olika ytorna/dimensionerna, de exponerande och de bakomliggande ytorna eller rummen som ger bilden dess säregna, speciella kraft eller effekt. En effekt som s a s sitter i betraktarens (eller om man så vill konstnärens) öga.
Ja, bilden är verkligen fantasieggande. Jag tänker mig att många kan finna det stimulerande att spinna vidare på temat inre och yttre, och det som försiggår i respektive rumslighet. Det smått naiva i det realistiska utförandet gör också bilden ytterst tillgänglig, gissar jag.
En märklig bild. Vid första anblicken en nästan kitschig kvällsbild. Efterhand framträder spänningar i bilden, som skapar en något hotfull stämning. Kvällshimlen har ett utseende som uppkommer när solen har gått ned, men i förgrunden är gräs och buskar upplysta som av en eftermiddagssol eller en strålkastare. Den varma gula färgen i fönstren verkar först tyda på att det finns människor i husen. Men avsaknaden av skuggor från människor, blommor och gardiner ger upphov till ett platt, livlöst intryck, som om husen var obebodda och övergivna. Ett fönster är inte upplyst. Är det försatt eller är det mörkt inne i huset? Från ett av de andra husen kommer ett gult ljus från ett fönster, medan husets andra fönster verkar vara mörkare. Finns det överhuvudtaget ljuskällor inne i husen eller reflekterar fönstren bara ljuset från en ljuskälla som lyser upp förgrunden? Motsatsparen distans - närhet, ljus - mörker, värme - kyla och inne - ute, bygger upp en säregen spänning i bilden och skapar en osäkerhet hos betraktaren. En hotfull idyll?
Tack för din intressanta kommentar, Thomas!
Det är sant att frånvaron av människor och mänsklig aktivitet skapar en väsentlig del av den provokation som jag nämnde om. Ljuset bara antyder mänsklig närvaro, en närvaro som kanske hastigt förbytts i frånvaro av ett eller annat skäl.
Och jag håller med om att man trots värmen i det gula ljuset mycket väl kan uppleva en sorts kulissartad och smått kuslig stämning i den så pass enhetliga upplysning som det är fråga om (och som föranledde Sven-Erik att tänka på ett bakomliggande gemensamt rum). Främst för att man som betraktare står utanför och inte vet vad som försiggår...
Så från min egen första association, att det var den idylliska kvällsmiddagen som serverades utanför vår insyn, kan jag också mycket väl tänka mig en tolkning där idyllen är undergrävd och hotad - av mörkret utifrån eller kanske till och med av ljuset inifrån.
Skicka en kommentar