Vi är i augusti, den svenska sommarens sista månad. I stan märks övergången kanske inte så mycket, utöver att folk börjar strömma till, att sommarstängda verksamheter kommer igång och att det mörknar fortare mot kvällen.
På landet däremot blir man tydligare varse tecknen. Och det jag uppskattar mest är nog aftonljuset i samspelet med de mogna sädesfälten. I denna sommars ihållande höga värme är kvällarna som skönast när man får den ljumma brisen mot pannan, kan ta av sig solglasögonen och njuta av naturen i full colour, som reklamen framhöll som något märkvärdigt förr i världen.
Motljuset över vetefälten får axen att glittra som av rödaste guld. Rågen vitnar och kornfälten, som är de vackraste, böljar lätt prasslande i den svaga vinden. Tistlarna går i frö och visar sin duniga sida. Vildhallonens doftande sötma.
Skymningen dämpar sedan allt och jordfärgerna tar över. Molnen gör himlen intressant, särskilt när den sjunkande solen gör sitt sista för dagen. Tornseglarna jagar insekter i luften. Rådjuren söker upp sina skyddande legor för natten en bit ut i säden. Skördemaskinerna står ännu stilla i garagen.
Även Issa stannar till ibland och blir stående spanande över fälten, innan hon plötsligt dyker ner i vägrenen igen, grävande efter vad vittringen omtalat som sork.
Foto: EJ
2 kommentarer:
Det kliade i fingrarna på en petimäter…
Första och tredje bilden ovanifrån är otvetydigt korn, liksom fjärde.
Den andra ser ut som vete och de två skymningsbilderna ser ut som havre...
Tack för påpekandet, Lennart! Du har givetvis rätt.
Jag borde ha varit mer stringent vid valet av bilder till texten. Rågfält har jag visserligen också passerat på mina strövtåg, men de finns inte med på bild. Och eftersom kornåkrarna gav de vackraste bilderna borde de ju nämnas. Ska ändra på det,
Kornet har för övrigt varit ovanligt frekvent förekommande i år, tycker jag mig se.
Skicka en kommentar