Väderspåmännen talar om aningar av höst i luften; i vart fall tycks högsommarvärmen vara över för den här gången. Med sensommarens gradvisa tillnyktring följer tankar på nystarter av olika slag. Ett lustmoment som i någon mån balanserar vemodet över den bortdöende sommaren utgör för min del dels svampskogen och dels läsningen av höstens konsertprogram.
När sent omsider - först idag! - även Berwaldhallen fick ändan ur vagnen och publicerade höstens utbud, satte jag mig för att som vanligt notera vilka russin som kan plockas ur några av huvudstadens mesta programkakor.
Östersjöfestivalen startar redan i slutet av veckan med flera mycket lovande konserter. Jag har redan köpt biljett till Daniel Hardings och Radiosymfonikernas framträdande med Gustav Mahlers andra symfoni, "Uppståndelsesymfonin", med vilken de nu ska resa runt på en mindre turné med bland annat Åbo, Umeå och The Proms i London som anhalter. Sällan att jag missar ett tillfälle att uppleva den kanske allra starkaste av Mahlers symfonier (jag medger villigt att den värderingen är diskutabel och tenderar att skifta med den av hans symfonier man hörde senast).
Jag skulle förstås också hemskt gärna vilja höra samtliga Sergeij Prokofievs pianokonserter under en och samma kväll, med tre olika pianosolister och Valery Gergiev som dirigent. Ja, helst skulle jag vilja bosätta mig i Berwaldhallens närhet under de där dagarna...
I övrigt verkar det bli en höst där Johannes Brahms dominerar stort, och det är främst Konserthusets förtjänst. Den 13/9 vill jag gärna höra Filharmonikerna under sin chefdirigent Sakari Oramo ge en helkväll med några av Brahms bästa verk: Haydnvariationerna, dubbelkonserten för violion och cello ((med Janine Jansen respektive Torleif Thedéen som solister) samt fjärde symfonin. Påföljande lördag ges hans första symfoni och Per Tengstrand är solist i den väldiga pianokonserten nr 2, vars andantesats kan lindra vilka andliga fantomsmärtor som helst. Hör bara här i en klassisk inspelning med Svjatoslav Richter och Chicagosymfonikerna under Erich Leinsdorf. Den som vill höra den första pianokonserten har ett tillfälle den 17/9, då med Steven Osborne som solist. Violinkonserten ges med Janine Jansen som solist den 24/9.
Den som älskar kammarmusik borde inte missa den högt prisade Belcea-kvartettens besök i Konserthuset den 8/11. Även då spelas Brahms (stråkkvartett nr 1) och dessutom Mozarts stråkkvartett i F-dur, KV 590 och Alban Bergs Lyrisk svit. Ett toppenprogram!
I Berwaldhallen ger Radiosymfonikerna Ludwig van Beethovens violinkonsert (solist: Christian Tetzlaff) tillsammans med Richard Strauss´ Ein Heldenleben den 11/10. Och den 22/11 lär det bli fullsatt när Giuseppe Verdis väldiga Requiem återigen basunerar ut vredens domedag och ber den stilla bönen om evig frälsning. Daniel Harding leder det stora uppbådet av medverkande - körer, solister (sex stycken mycket namnkunniga!) och stor symfoniorkester.
På operafronten är jag mest nyfiken på Giacomo Puccinis Madama Butterfly på Stockholmsoperan, en oemotståndlig snyftare som tack vare sin underbara musik alltid kommer att stå sig. Det är det märkliga med Puccinis operor - de är inte många men nästan alla blev klassiker och tillhör repertoarens mest spelade.
Och den som nu i september lyckas komma över biljetter till Mozarts Idomeneo på Drottningsholms anrika slottsteater är givetvis också att gratulera. Det är en alltför sällan uppsatt opera med massor av underbar Mozart-musik, faktiskt detta genis första riktigt stora operaverk.
Sist men absolut inte minst vill jag nämna att Grigory Sokolov lovat återkomma till Konserthuset med en piano recital den 26/10. Denne pianogigant och flitige stockholmsgäst har de senaste två åren tvingats lämna återbud, så man anar att han för allt i världen vill vara på plats den här gången. Det blir spännande att se hur många extranummer han kommer att ge utöver de många han alltid bjuder på. Programmet meddelas senare. Det senaste han turnerat med har varit helt inriktat på Chopin, men bara annonserats till och med augusti månad.
Bilden (klicka för förstoring): Johannes Brahms i sin våning i Wien. (Notera bysten av Beethoven på väggen! Hans komplex inför den store föregångaren gjorde ju att det dröjde innan han vågade tro på sig själv som symfoniker.)
2 kommentarer:
Precis som du läser jag konsertprogrammen och skapar förväntan inför hösten! Av bekvämlighet går jag sällan till Berwaldhallen, desto oftare då till Konserthuset som ligger närmre för mig.
Jag är mycket förtjust i Brahms och ser verkligen fram emot Brahms-festivalen! (Redan nu sitter jag också och tittar på programmet för Sibelius/Nielsen-festivalen nästa vår.) Konserthusets Mahler-festival för några år sedan gav mersmak för kompositörs-festivaler. Dels är det en så fin upplevelse att få höra god musik nästan varje kväll under en period, och dels är det ett bra tillfälle att fördjupa sig i en kompositörs verksamling.
Jag hoppas att Mahlers vackra andra symfoni låter bra när du hör den!
Hej Jenny!
Jo, de där "festivalerna" då enskilda tonsättare lyfts fram är ofta lyckade, just för att de tar ett lite mer samlat grepp och presenterar mer än bara det mest spelade. Dubbelkonserten av Brahms, t ex, har jag själv aldrig hört live.
Skicka en kommentar