Ett oräknat antal somrar har gått sen sist jag tillförde en flaska Brännvin Special något smakförhöjande. Även då var det främst Hypericum, eller Johannesört som den vanligen kallas, som jag laborerade med.
När jag under den gångna veckan såg dikesrenarnas blomkvastar och mindes den rubinröda färgen och den milda och angenäma smak man fick ut av de gula, femuddiga stjärnblommorna och knopparna, beslöt jag mig för en repris. Sommaren är ju reprisernas årstid.
En fördel med Hypericum är att det bara tar tre dygn för blommorna att i en skål med 1 dl av brännvinet lösa ut sina substanser. Sedan kan essensen omgående filtreras och blandas med flaskans övriga innehåll.
Om man får tro all denna tro på vad dessa blommor kan åstadkomma borde intet fattas en efter ett par supar av denna gyllene dryck. Gammal medicinalväxt, med effekter främst på lindrig oro och depression. Om alkoholens roll i sammanhanget må var och en själv spekulera...
Enligt riktigt gammal tro kan man ock fördriva demoner med denna blomma. Dock i det fallet torkad och upphängd snarare än blötlagd, om jag förstått saken rätt.
2 kommentarer:
Min make har gjort detsamma i sommar, följt av diverse andra brygder av växter som han samlat. Han är mycket nöjd!
Jo, man kan ju bli förnöjd bara av att så enkelt ha kunnat framställa en så angenäm dryck! :)
Skicka en kommentar