Den store pianisten Artur Rubinstein berättar i sina memoarer, "Mina lyckliga år", att han vid ett tillfälle skulle spela Robert Schumanns pianokonsert och strax innan han gick in på podiet fick veta att Igor Stravinskij satt i en av logerna. Väl medveten om Stravinskijs avsky för romantisk musik, i synnerher romantisk pianomusik, och därför illa berörd av meddelandet spelade han mer omsorgsfullt än någonsin. Vid frukosten dagen efter ringer telefonen och hustrun säger att det är Igor Stravinskij som vill tala med honom. Jag citerar:
"Artur, sade Igor på ryska, "jag var på konserten i går kväll".
"Ja, jag vet det. Varför, egentligen?" frågade jag torrt.
"Jag ville höra den där konserten av Schumann, som jag aldrig hört tidigare", sade han. "Vet du vad, den konserten är välkomponerad, den låter bra och är riktigt vacker."
Haha, tänkte jag, det här är en stor seger över en som tror på musik utan känslor!
Jag vet inte hur det lät när Rubinstein spelade den där kvällen, men det finns ingen anledning tro annat än att han gjorde verket största rättvisa. Kanske på samma sätt som Martin Helmchen gjorde igår i Konserthuset tillsammans med Filharmonikerna och dirigenten John Storgårds. Det är otvivelaktigt fråga om en av de allra bästa pianokonserterna från den romantiska epoken jämte Beethovens. Bland de övriga populära pianokonserterna (av Tjakovskij, Chopin, Brahms, Grieg....) är det denna jag helst lyssnar till. Men så har jag också till skillnad från Stravinskij en speciell kärlek till Schumanns romantiska musik.
Man måste här tänka sig en Schumann vid gott mod. Han som annars i både musik och privatliv kämpade med inre känslomässiga motstridigheter uppmuntrades av hustrun Clara att komponera ytterligare ett par satser till den första. Den melankoliska pose som vi är så vana att se honom i (se bilden ovan!) och även höra i hans musik har inget dominerande utrymme i pianokonserten. Visserligen är första satsens huvudtema fullt möjligt att ladda med en god portion sammansatta känslor, men som helhet är detta så nära absolut musik man kan tänka sig i högromantikens uttrycksformer. Det är en rimlig gissning att det var därför den fann nåd även för Stravinskijs öron.
Helmchen spelade med en imponerande lätthet och flykt och med ett förunderligt naturligt flöde med alla dynamiska kontraster tillvaratagna i samspelet med orkestern. Ett extranummer, Schumanns "Vogel als Prophet" ur "Waldszenen", befäste intrycket av en mycket begåvad ung pianist som man önskar hjärtligt välkommen tillbaka.
Robert Schumanns pianokonsert med Artur Rubinstein kan man lyssna till här.
Den nedre bilden visar Clara Schumann. Hon uruppförde makens pianokonsert den 4 december 1845 vid en privat konsert i Dresden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar