Mot slutet av livet, det som ändade så abrupt i en cykelolycka, komponerade Ernest Chausson ett pianostycke som noterats som det näst sista i hans opuslista. Stycket heter Paysage (op. 38) och tillhör inte det som han är mest känd för, det här är ju bara en kortare sak på fyra notsidor. Inte desto mindre är det ett underbart stycke musik som jag upptäckte först för något år sedan, och som sedan dess klättrat allt högre på listan över mina favoriter. Det bjuder rent tekniskt på tillräckligt men inte alltför stora svårigheter; låter man noterna ligga framme lockar de ständigt fram spellusten. Så långt jag vet finns bara ytterligare en komposition för solopiano av denne finlirare i tonkonstens värld. Det är den tresatsiga sviten Quelques Danses (op. 26), också den väl värd att lära känna. I synnerhet den inledande delen - Dedicace et Sarabande - är ett utmärkt exempel på fransk romantisk elegans i mötet med klassicistiska dansformer. Mer kända än pianostyckena är hans kammarmusik med piano. En pianotrio (op.3), ett stycke för violin, piano och stråkkvartett (op.21) och en pianokvartett (op.30) finns i ett flertal inspelningar på marknaden, och särskilt den sistnämnda är ett mästerverk i sin genre.
Pianokvartettens andra långsamma sats påminner i pianostämman en hel del om tonspråket i Paysage. Det är samma förkärlek för lyriskt klangfull kromatik, eleganta modulationer och fint utvecklade variationer med små rytmförskjutningar och trioler. Mycket franskt - behärskat och passionerat på samma gång, om det nu går att tänka sig. Bra nära idealet för ett så kallat karaktärsstycke för piano, enligt min mening. Vad mera hade inte kunnat komma från denne mans penna om inte den förbannade cykeln gått överstyr?
-------
"Paysage" spelas av pianisten Stephanie MacCullum på Spotify.
Ett tidigare inlägg om Chausson finns här.
Foto (överst): EJ.
6 kommentarer:
Du skriver så fint och kunnigt om musik att jag nästan blir generad över mina försök i genren. Men, men - man får se det som skilda världar - en expert och en (jag) utifrån kommande entusiast som sent i livet blivit klassikercrazy.
Vet nu i alla fall var jag ska läsa om musik.
Jag rodnar av detta beröm!
Och samtidigt ser jag ju av din egen blogg och inte minst det senaste inlägget, att du själv inte behöver blygas ett dugg över dina "försök i genren". Roligt att höra att du blivit "klassikercrazy".
Själv har jag varit det sedan länge, men alltid tyckt mig ha ett brett musikintresse. Anser väl det fortfarande, men har blivit allt mer inriktad på det klassiska. De största skatterna finns trots allt där. Och jag fascineras av outtömligheten, både när det gäller enskilda verk som håller för hur många omlyssningar/-spelningar som helst, och den omfattande mängd som återstår att upptäcka.
Som jag läser dina spännande texter om (bl a) musik är det alltid med bloggvinjetten, dvs flygeln, pianot i centrum du lyssnar, tänker, arbetar och skriver. Det ger texten en alldeles egen spänning och rikedom, som jag inte hittar på så många andra ställen på nätet, i varje fall inte på svenska. Eftersom jag själv inte spelar något instrument känner jag mig lite handikappad i det avseendet, men tur är att det finns platser som denna där man kan komma och gå, utan desto större anspråk på att behöva representera någonting.
Tack för dessa uppskattande ord!
Det är alldeles riktigt att jag startade bloggandet med utgångspunkt i musikintresset och i synnerhet då med pianot i centrum.
Jag har under årens lopp upptäckt ganska många kompositörer genom pianostycken och först därefter lyssnat även till andra verk på skiva och i konsertsalar. Klaveret är ju det instrument som i musikhistorien alltsedan senbarock och wienklassicism haft en central roll i både komponerande och musikutövande. Det är få tonsättare som inte gjort åtminstone något litet stycke för piano, medan omvänt ganska många i huvudsak har ägnat sig åt musik där pianot står i centrum. Det gör att man som pianist kan lära känna en tonsättare på ett alldeles särskilt sätt.
Sedan hoppas jag förstås att inte bara hemmapianister och musikälskare som jag själv ska ha behållning av det jag skriver. Ambitionen är att skriva så att även andra kan ha någon behållning av texterna.
Jag kan bara instämma i de goda ord du får Einar. Det är ju ett antal kompositörer - och interpreter - jag fått genom dig. Senast och inte minst Mompou.
Tack Thomas, och ni andra, för de goda orden! Det är verkligen uppmuntrande att ha så kvalificerade läsare, läsare som själva producerar stimulerande texter som jag alltid läser med gott utbyte.
Om jag kan bidra med en del tips så får jag själv andra tillbaka. Senast i förrgår kom t ex Deszö Kosztolányis "Kyssen" med posten - en bok som du Thomas skrev så inspirerande om häromsistens.
Skicka en kommentar