Det finns ett lustigt ord som verkar alltmer användbart i de mest skilda sammanhang. Släpp - ett substantiv, även brukbart som verb. Det enda man i min ungdom släppte var fångarna loss eller möjligtvis någonting på skalan smygfis-brakskit. Numera finns som bekant skivsläpp eller låtsläpp, boksläpp, nyhetssläpp (ölsläpp och vinsläpp från Systembolaget), kräftsläpp, biljettsläpp, hjärnsläpp, ja ni kan själva förlänga listan.
Omständigheter gjorde att jag i lördags vistades i närheten av Jälla lantbruksskola strax utanför Uppsala. Där var kosläpp annonserad till ett visst klockslag. Folk strömmade till i hundratal, ja tusental, bilarna fick svårigheter att hitta parkerinsplatser och släppet sköts upp för att alla skulle hinna fram. I trettiofem minuter stod jag och frös i gråmulet majväder innan släppet kunde släppas, så att säga.
Vad är det som gör att så många människor finner det intressant att titta på kor som efter vinterns ladugårdstillvaro släpps ut i det fria? Inte kan det vara för gratis bullar och mjölk från Arla. Inte heller för att man inte sett en ko förut, även om korna nästan försvunnit från de hägnade markerna och hästarna övertagit deras plats.
Är det en identifikation med instängda djur som plötsligt får sin relativa frihet på grönskande betesmarker? Är det längtan efter den vårliga ysterhet som bokstavligen sparkar med benen? Är det en ny sorts vårfirande som trotsar kylan och stålsätter sig utan värmande brasa? Eller är det helt enkelt den nostalgiske bonden i var och varannan svensk som förenar sig med dem som sedan länge sova under kyrkohällen?
Foto:EJ
2 kommentarer:
Intressant utläggning om ett ord som jag som finlandssvensk länge förundrat mig över hur det spritts på detta sätt i svenskan. Nu märker jag att det också på andra sidan Bottniska viken finns liknande tankar (dubier) som de jag haft. Språket är en levande organism, verkar det som, nästan omöjligt att styra. Börjar man fundera på hur ord förändras, hur ords betydelser expanderar eller krymper visar det sig nästan alltid att det är oerhört svårt att spåra de här förändringsmekanismerna.
Nej, det är nog inte lätt att spåra inflytanden i de modeord som plötsligt uppträder och blir användbara i de mest oväntade sammanhang. En del vittnar om kreativitet och praktiskt språkbruk, annat är mest uttryck för tröttsam jargong, inte minst de som förekommer i byråkratsammanhang. Att t ex säga "tänk" i stället för tänkande hoppas jag personligen kunna hålla stånd emot.
Skicka en kommentar