Till sist kom försommarvärmen. Två dar i rad nu har det varit en fröjd att särskilt förmiddagsvis promenera med hunden i parkerna i närheten. Ingen av oss vill egentligen gå in igen.
Studenterna på väg till sina föreläsningar klär sig barbent och har lämnat jackorna hemma. Leendena är närmare till och lyckligare än vanligt, även om solglasögonen förtar en del av effekten.
Den frusna nordbon vet att tiden i paradiset är kort, mycket kort.
Svensk försommar, eller låt oss säga nordisk för att inte blanda in nationen, är inget mindre än himmel på jord. Finns det ett paradis som kan mäta sig med dessa dagars nåd från en okänd gud? Knappast när den väl välsignas med en efterlängtad "blid och livlig värma".
Solhettan i hög och klarblå luft i kontrast till den skarpa svala skuggan. Trädens grönska som tätnar allt mer. Blomningen.
Det är nu som de gigantiska häggarna strör blomblad omkring sig samtidigt som de soligast ställda syrenerna spricker ut. Fruktträden prunkar och det finns hopp om full aktivitet bland pollinerande insekter.
Fågelsången i träden, gräsandsmamman på marken med sina små ungar på rad, koltrastarna spankulerande i ett illgrönt kosmos som invaderats av tusen små maskrossolar. Blodlönnens mörker mot skyar av vitblom.
Carpe Diem!
Foto: EJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar