Strindbergåret 2012 har börjat

Det var väldigt länge sedan jag läste något av August Strindberg. Tänkte därför återknyta bekantskapen med honom detta år som utropats som Strindbergår, hundra år efter hans död. Det jag senast läste var nog "Ensam" och det måste ha varit någon gång på 70-talet. Den utkom då i en ny upplaga i Delfinserien (den ursprungliga är från 1903) med Artur Sjögrens originalillustrationer.

Jag tyckte mycket om den lilla boken, inte minst för att den visade en annan sida av August än den jag förväntade mig. En eftersinnande, resonerande Strindberg, vilket han tydligen också kunde vara. Det ska bli intressant att se om mitt intryck består vid en omläsning.

För övrigt ser jag att Strindbergåret innebär att flera av hans pjäser på nytt sätts upp på teatrarna i min närhet. En ambition är att se åtminstone någon av dem.

Sedan lockar mig förstås också en omläsning av någon av de rabiata uppgörelserna, exempelvis "Det nya riket" eller "En dåres försvarstal". Kanske också "En blå bok", som väl skulle kunna sägas vara Strindberg som en lite kuriös bloggare långt innan fenomenet fanns.

Nathan Schachars lika eleganta som roande avklädning och nedsabling av skitstöveln August i DN i söndags har i varje fall inte hos mig minskat lusten att läsa honom på nytt.