Det är spekulationernas afton. Vem får i morgon årets Nobelpris i litteratur?
Jag hoppas på en poet i år, och naturligtvis är ingen mer förtjänt än Tomas Tranströmer. Hans namn nämns nu så ofta och ligger så högt på vadhållningslistorna att man nästan börjar tro på möjligheten.
Till spekulerandet hör att tänka i termer av fördelningen mellan länder, genrer, kön och kanske till och med världspolitisk aktualitet. Detta i trots mot akademins företrädare, som alltid bedyrar att ingenting sådant spelar in (annat än möjligen på en undermedveten nivå, om vi får tro Peter Englunds senaste formulering i The Guardian); det är naturligtvis bara litterära hänsyn som gäller.
Men strunt i det och låt oss i stället konstatera att det var länge sen såväl Nordamerika som poesin senast fick priset. Nordamerika är både USA och Kanada, och där finns många namn att nämna, både män och kvinnor. En kvinna har väl alltid (på den undermedvetet korrekta nivån) företräde, så då seglar förstås Joyce Carol Oates upp som den mest kända och tillika hårdspekulerade kandidaten bland läsande folk i allmänhet. Men hennes chanser tror jag inte på. Och hon är ju inte heller poet, om vi nu (undermedvetet) helst ska slå två flugor i en smäll.
Bland männen har vi flera stora namn, främst kanske Philip Roth och Don de Lillo. Men varför den ena och inte den andra? Nej det där valet vill man nog (undermedvetet) undvika. Då tror jag att ledamöterna hellre klämmer till med någon som Thomas Pynchon, som dock har det emot sig att han är en person som inte vill framträda i offentligheten, om jag förstått saken rätt. Han kanske inte ens finns? Inte heller någon av dessa amerikanska herrar är poeter, så vi överger dem.
I Kanada finns utmärkta romanförfattare och novellister, som jag visserligen ännu inte läst men som trovärdiga recensenter beskrivit som alldeles lysande. De är dessutom kvinnor: Margaret Atwood och Alice Munro. Mycket troliga kandidater (kvinnounderskottet bör åtgärdas!), men de är samtidigt inte poesins företrädare.
Nej, om vi ska spekulera i både nordamerikanskt och poetiskt så får vi plocka fram John Ashbery och Bob Dylan, av vilka den senare just nu tydligen ligger i topp på Ladbroke´s vadhållningslista. Bob Dylan!?? - nej, nog för att Akademien säkert vill överraska men knappast på det sättet. John Ashbery däremot, hans finns inte ens uppsatt av Ladbroke. En perfekt överraskning, om än inte bland poesiläsarna, och helt i Akademiens smak.
Mitt heta tips är: John Ashbery.
Så där ja, nu har jag dragit mitt strå till spekulationsstacken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar