I den pågående affären kring Håkan Juholts eventuella lägenhetsbidragsbedrägeri så blir det återigen tydligt: i bristen på klara bevis ägnar sig massmedia åt jakten på förment avslöjande kommentarer från allehanda självutnämnda experter. Alla - från mannen och kvinnan på gatan i Oskarshamn till de ständigt laddade journalistkollegerna och vidare till de kontinuerligt tjänstvilliga professorerna i samhällsvetenskap (företrädesvis i Göteborg) - uppträder i rollen som sanningssägare, genomskådande analytiker och/eller orakel.
Den snurrande massmediala scen på vilken allt utspelar sig och kring vilken vi som åskådare bänkat oss, finns hela tiden några personer, och det är alltid samma personer, som kallas upp på scenen för att peka på något särskilt graverande, avslöja vad som egentligen sker i det som synes ske och slutligen spekulera i hur det kommer att sluta.
Vad ytterligare behöver avslöjas? Sanningen? Inte nu i varje fall. I väntan på juristerna och deras beviskrav gäller det i första hand att analysera hur duktig herr Juholt är i den uppkomna situationen, om han uppträder enligt det optimala pudelschemat eller ej, i vilken mån han anammat de massmedietränande konsulternas råd eller ej.
Tentamensdags, alltså. Hur klarar han sig? Varför säger han si eller så? Varför väljer han att betona det eller det? Varför säger han gång på gång samma sak? Varför krälar han i stoftet samtidigt som han bedyrar sin oskuld?
Konsulter anlitas för att avslöja konsulterna - och frågan gäller nu endast hur väl han lyckas framställa sig själv jämte den okunskap/det slarv/den fadäs/det brott som han beslagits med.
Det faktum att vi antas behöva konsultupplysningar om hur konsulter agerar i bakgrunden till hela debaclet talar för att sanningssökandet är satt på undantag till förmån för debaclet självt. Vi förstår nu att "sanningen" konstrueras så att den ska vinna största möjliga gehör bland oss som sitter runt scenen och gapar och väntar på (ut)fallet.
Det är yrkeskommentatorernas regelbundet återkommande afton. Konsulterna hukar i bakgrunden. Och de avslöjanden som serveras handlar huvudsakligen om hur affären hanteras. Oavsett affärens halt av lögn eller sanning.
4 kommentarer:
I en bok med anledning av att Åbo Underrättelser fyllde 175 år (året var 1998) visade Yrsa Stenius att journalister och tidningar i allt högre utsträckning ägnar sig åt vad som kunde kallas en fiktionalisering av verkligheten.
Hon lyfte fram några centrala aspekter på de här processerna (som sker på det du, Einar, kallar den snurrande massmediala scenen): presstraditionen av en kritisk, granskande journalistik, reduktions- och förenklingsprocesser som leder till en specifik journalistisk estetik och ett speciellt journalistiskt berättande där den moraliska aspekten är nära kopplad till de olika gestaltningsmekanismerna. Allt detta kulminerar i de samverkande massmediernas så kallade mediavridning som innebär att alla, med undantag av vissa solodansare, så att säga deltar i samma sällskapsdans.
Fiktionalisering, ja kanske det. Och pjäsens huvudperson tvingas bidra med sitt dubbla jag som exempel i en diskussion om (o)moralen i den åskådliggjorda moralen.
Journalister, konsulter, forskare, partifunktionärer samt den alltid lika indignerade medelsvensson på gatan - alla dras vi med på något sätt i den där dansen kring den som avslöjats med det slags lurendrejeri som sedan gammalt närmast är att betrakta som en sportgren i avdrags- och bidragssverige.
Det hela blir till sist en lektion i hur man möjligen kan klara sig ur det hela, med eller utan konsulter. Upplösningen bör förstås enligt massmedias gängse dramaturgi helst sluta i protagonistens fall.
Ett slags spektakel är ju vad det är eller kanske snarare ett melodrama med ett slut som överensstämmer med den valda genren, alltså protagonistens fall. Allt annat vore en missräkning. Det här är en mycket gammal sportgren, med anor redan i antiken.
Och dramat ser ju ut att troget följa denna inre logik. Samtliga i den blandade talkören kring protagonisten koncentrerar sig nu på spekulationerna om när, var och hur.
Skicka en kommentar