Sommarkvällen skänker sig självtrygghet i sin stillnad
men somnar inte ner, ty svalkan kommer.
Himlen klarnar vit, luften vakar och lyssnar.
Långt borta höres en trast
flitigt öva på sin klara flöjt.
Sitter du i en gläntaeller på en äng som gäst
och främling i världen,
når dig sommarkvällens frid som
ingen har har häcklat,
ingen fullt förklarat.
Harry Martinsson
Foto: E.J, midsommarnatten 2010.
3 kommentarer:
Tack för denna vackra Martinson-dikt!
Detta är mitt första besök i din blogg - och jag är fascinerad. Tror att jag kommer att bosätta mig här. Så otroligt mycket intressant och tänkvärt.
Jag får själv tacka för era besök och vänliga ord! Välkomna åter!
Skicka en kommentar