Tores vitlöksgädda

Jag tillhör kategorin veckoslutsmatlagare. Det betyder att jag sällan ägnar stor omsorg åt middagarna under veckans arbetsdagar för att i stället satsa så mycket mera på helgerna, då tiden finns.

Fisk står allt oftare på menyn. Och trots alla restriktioner finns numera matfisk i en rätt stor mångfald med sinsemellan ganska olika smaker. Det växlar också över tid vad som anses vara riktigt smakfull fisk och vad som mera är att hänföra till skräp och endast för katten. Nya fiskar dyker också upp, hitfraktade med flyg från Medelhavet och ännu längre ifrån. Häromveckan kunde jag till exempel inte motstå en sea bream som till min förvåning låg på is i fiskdisken och vädjade till mina mediterrana känslor.

Gäddan är en fisk som man inte vågar bjuda vem som helst på. En del har som barn kämpat med dess skrämmande y-ben, som naturligtvis ingen människa vill ha i halsen. Andra tycker inte att den smakar lika gott som lax, forell, tunga eller annan "fin" fisk. Och medan abborren har fått viss upprättelse så hör gäddan fortfarande till den dubiösa delen av sortimentet. Inte hjälper det heller att fransmännen uppskattar denna fisk så till den milda grad att de importerar i stort sett så stora mängder de kan få från vårt land, enligt vad jag hört. De behöver den till sina queneller.

Trots allt kan jag ibland numera finna gädda i min ICA-butik. Det hände i fredags, och jag slog till. I bakhuvudet hade jag ett gammalt recept som fick snålvattnet att rinna till vid bara tanken, trots att det var åratal sedan sist.

Efter idogt bläddrande i gamla mattidskrifter fann jag receptet. Jag hade markerat det med fem stjärnor av fem möjliga, och det visade sig vara en alldeles riktig värdering. Jag tänkte nu dela med mig av teorin (receptet) för det som i praktiken visade sig vara just så gudomligt gott som jag mindes det. Vem som är Tore torde inte vara förborgat för någon som nått mogen medelålder eller mer. Med hänsyn till eventuella yngre läsare bör jag väl nämna hans efternamn: Wretman.

1-1½ kilosgädda, (mindre om bara kroppen anrättas)
20 vitlöksklyftor
50 g smör
1 knippa persilja
flera kvistar timjan (eller 2 kryddmått torkad)
1 dl balsamvinäger
några lagerblad
salt och peppar
Såsen:
steksky
1½-2 dl tjock grädde
50 g smör

Gäddan rensas och fjällas. Den gnids sedan in med salt.

Vitöksklyftorna ansas, men det tunna skalet kan vara kvar.

Gäddan fylls med vitlök och kryddor samt hälften av smöret. Den peppras sedan och ställs på "magen" i en trång, smörad form med resterande smör i flak över ryggen.

Sätts in i 225 graders ugn och öses flitigt under 30-40 minuter.

Efter ungefär halva tiden tillsätts balsamvinägern. Fortsatt ösning.

När gäddan är stekt förs den över på varmt fat och hålls varm, medan såsen tillagas.

Stekskyn silas och grädden tillsätts (men de bakade vitlöksklyftorna sparas som garnering). Reducera till ungefär hälften. Blanka av genom att vispa i smöret. Smaka av med salt och peppar.

Servera med pressad potatis och en salladsblandning.

Om du är någorlunda insatt i gäddans anatomi så är det inte så svårt att hjälpa de fåkunniga matgästerna med att eliminera benen.

Och ett passande vitt vin till ett högst överkomligt pris är det genom åren alltid lika tillförlitliga Casal di Serra.