Ljuslågor i mörker på tröskeln till november, allhelgonadagens kväll. Jag gör än en gång den årliga, säregna promenaden på Gamla kyrkogården, ensam men i sällskap med många andra som besöker sina anhörigas gravar för att tända en lykta eller ett ljus. Aldrig annars så många samtidigt på denna plats. Aldrig annars vandra här bland skuggor, nej inte ens skuggor utan mörka skepnader som helt gått upp i mörkret. Ljusblind vandra endast vägledd av lågmälda röster och knaster i gruset.
Herbert Howells Requiem är inte så känt som det borde vara. Ett körverk i sex satser med inslag av solosång. Speciellt de båda satserna som betecknas Requiem I och II är makalöst vacker och hugsvalande musik, musik som stiger och sjunker som dyningar mot sorgsna stränder. Jag skrev om den redan för åtta år sedan, och jag återvänder ständigt till den.
En inspelning med The Dale Warland Singers rekommenderas (finns både på Spotify och på Youtube), förutom den med The Corydon Singers som jag har på cd och länkade till förra gången, men som tyvärr inte längre är tillgänglig på Youtube.
Foto: EJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar