"Jag är inte riktigt mig själv. Och det är jag glad för"

Nu även Kristina Lugn, död vid 71 års ålder.

Jag bläddrar i "Kristina Lugn. Dikter 1972-2003" (Bonniers, 2006). Små papperslappar som bokmärken gör det lätt att snabbt hitta några favoriter, och i dem inte sällan några favoritrader som ofta kan stå för sig själva. Det är lakonismer med galghumorn inbyggd i själva språket, talesätt vridna mot nya lydelser, nyckelord i semantisk dubbelexponering.

"Människorna lever bara ett
känslokast
från avgrunden.
Alla vi människor lever bara ett
tankesprång
från Karlavagnen.
Jag befinner mig nu
bara en slängkyss
från begravningsbyrån.
I mitt sällskap har jag
ett barn som ropar
från jordens alla hörn".

Ett känslokast..., ett tankesprång..., en slängkyss. - Vad för slags mått ska vi använda? Kristina Lugn bör man ta på orden, även om det sker på egen risk med känslan av att tillvaron på en gång osäkras och med förtvivlans munterhet förtydligas. 

"Jag är inte
en schlager.
Jag råkar bara handla 
om samma saker."

Hennes diktsamlingar blir djupare och starkare för varje ny utgåva; den sista är klart bäst - långt bättre än de kvinnliga kollegers hon nu nämns tillsammans med.

"Livet är en parentes mellan Evigheten och Evigheten"

I den sista - "Hej då, ha det så bra" (2003), ur vilka citaten här är hämtade - finns också det som måste vara den vackraste dikt hon skrev, den som riktar en specificerad välgångsönskan till ett barnbarn eller vem det nu kan vara. Åsa Beckman citerar ur den i dagens DN, och jag hämtar också några passager ur densamma:

"Du ska få ett panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken. 
Du ska få ett hem
som älskar dig.
Du ska få sinne för humor.
Och Strindbergs samlade verk
(- - -)
Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i hemförsäkringen.
(- -)
Min julklapp till dig är att om du faller
ska medmänniskorna glädjas åt att få ta emot dig.
Ett vänligt leende ska gå genom hela din resa.
En frisedel ska jag sända från min ensamhet.
Du ska inte få ärva någonting alls av mig.
Men du ska få alla pengarna."

Och de sista raderna i den sista dikten i den sista diktsamlingen lyder:

"Kärleken är inte evig.
Döden däremot.
Döden däremot är evig.

Hej då, ha det så bra!"


Bilden: Kristina Lugn, foto