Musiken i Coronatider, behöver den vara av ett särskilt slag? Nej, jag tror inte alls på det. Ena dagen och stunden vill jag höra Erik Saties stillastående klanger, den andra något motoriskt vilt och upproriskt av Beethoven. Ena dagen något komplext och krävande, den andra något enkelt och lättillgängligt. Med andra ord är jag åtminstone i detta avseende fortfarande mig själv helt lik.
Jag har exempelvis nyligen med förtjusning lyssnat till Dmitr Sjostakovitj andra pianokonsert, op.102 i F-dur, komponerad 1957 till sonen Maxims 19-årsdag. Det är en förvånansvärt lättlyssnad musik av en tonsättare med rykte om sig som skapare av symfonier och stråkkvartetter i helt andra, kärvare tongångar. Jo, jag vet att han komponerade för film och annan mer underhållningsbetonad musik också. Men just den här konserten har tidigare gått mig oförmärkt förbi, till skillnad från den första för piano och trumpet som också den i huvudsak är populärt hållen.
Här finns inte skymten av grubbel eller kamp med ödet, politiskt och existentiellt, utan snarare en vårrusig glädje av en art som väl alltid i konstnärliga sammanhang riskerar att ses som lite lättviktig. Men who cares? så länge man blir glad och samstämd med den tidiga vårblomningen i parken utanför fönstret. Vid sidan av pianot ingen trumpet som i den första konserten; pianot klarar själv de smattrande fanfarerna till sonens ära.
Dessutom har konserten en mellansats, ett Andante med romantiskt värmande stråkar som bakgrund, likt suset från tallkronor under pianistens skogspromenad. Finns där stråk av melankoli är de av det lättburna slaget.
På Spotify kan man lyssna till olika inspelningar av detta verk, bland annat en från mitten av 80-talet där Dmitr Jr spelar farfars verk till sonen Maxim, här i rollen som dirigent för Montreals symfoniorkester (se bilden ovan!).
Allra helst lyssnar jag till en inspelning med Alexander Melnikov, inte minst för ljudets och orkesterns skull: Mahler Chamber Orchestra under ledning av Teodor Currentzis (Harmonia Mundi).
4 kommentarer:
Tur att man har musiken i dagar som dessa. Att sitta karantän är svårt, men med bra musik är ju allt bättre :)
Ja, det är livsviktigt!
"Utan musik vore livet ett misstag" (Nietzsche).
Pianokonserten har följt mig sedan början på sextiotalet i en inspelning från 1958 med Leonard Bernstein som solist och dirigent. Finns även i nyutgåva på CD och på Spotify. Helt överlägsen i såväl tolkning som ljudkvalitet. Vad just beträffar ljudet så gjordes det då många inspelningar av Columbia som står sig än i dag och många av dem har framgångsrikt överförts från analogt till digitalt utan att ljudet nämnvärts försämrats.
Tack för tipset och kommentaren, Holger! Ska lyssna via Spotify, när jag återvänt från landet.
Skicka en kommentar