Jag har för första gången begått bokmässan i Göteborg. Så mycket böcker och så mycket folk. Det kunde kanske räckt som sammanfattning.
Folk - och bland allt folket en hel del författare, kända och okända, som flimrar förbi i trängseln eller sitter på scener och blir intervjuade. Efter att ha följt åtminstone delar av Lars Gustafssons många framträdanden kände jag mig tacksam över att jag inte själv var författare med en nyligen utkommen roman. Överstimulerad och trött efter första dagen kunde jag bara föreställa mig hur det skulle varit om jag också måst anstränga mig och säga något om redan sagt och gjort. Herr Gustafsson har ju lång erfarenhet av det, och de olika scenernas intervjuare lyckades med sina skilda infallsvinklar i alla fall få fram något av den stimulerande rikedomen i denne författares underfundiga tillämpningar av filosofiska och existentiella tankegångar.
Böcker - och av dem en överväldigande majoritet litteratur. Tänka sig! Det är främst de mindre förlagen, de som är besjälade av att presentera författare av vikt kosta vad det vill i balansräkningen, som bidrar till detta. De stora förlagen gick jag snabbt förbi. Där stod längs väggarna nästa bara rader av bästsäljare eller de man räknar med som sådana.
De scener jag oftast återvände till var Debattscenen, Se Människan (Svenska Kyrkan), De litterära sällskapens scen, Expressen/DN, Psykologiscenen och Internationella scenen.
Än en gång tar förre ärkebispen K G Hammar itu med Gudsföreställningarna, och slår fast att alla fasta föreställningar om vem Gud är blir en form av avgudadyrkan. Endast apofatiskt kan man formulera sig i frågan.
Expressen-journalisten och musikpresentatören i SR P2, Eric Schüldt, avslöjade sin av psykologin inspirerade intervjumetodik. Jag var givetvis idel öra för någonting som jag själv undervisat om, inte minst när han kom in på metodens begränsning. Den han blev varse i mötet med Ulf Ekman.
Att han trots misslyckandet med Ekman ändå tror att metoden är tillämplig på politiker ter sig för min del motsägelsefullt. Är inte partipolitiker just den typ av intervjupersoner som bara säger det de bestämt sig för att säga? Och som samtidigt kan pladdra på i det oändliga i inövat frasmakeri. Ulf Ekman, Gudrun Schyman, Jan Björklund - samma ostoppbara verbalitet, samma ogenomträngliga skal, samma obekymrade hållning till vad man en gång sagt och gjort.
Ett stilla rum för själen var Rum för poesi. Jag lyssnade med stor behållning till Marie Lundquist och den belarusiske Dmitrij Strotsev. Den senare tolkad till svenska, båda i dialog med Maria Küchen.
Även seminarierna pågår i slutna rum, isolerat från den stora mässhallens tröttande sorl. De kostar extra och den fribiljett jag hade ägnade jag "Joseph Roth och en världs sönderfall". Staffan Vahlquist har just översatt Roths sista roman, "Kapucinerkryptan", och Anders Björnsson (som översatt novellerna i "Kejsarbysten och andra noveller"), höll en intressant dialog om detta verkligen storartade europeiska författarskap som på senare år fått en välförtjänt renässans.
I montrarna sitter eller står vänliga personer som man ibland kommer i kort och givande samspråk med. En och annan krumelur som satsat egna tillgångar för att ge ut sina historier från bygden kan plötsligt visa sig vara en person som känner till den by som jag har mina första livliga minnen ifrån. Jodå, av Karlssons nio barn bor ett par av de yngsta fortfarande i Lycksele.
Själv satt jag tidvis i en monter ägnad ångermanländska författare i det hörn av mässan där de litterära sällskapen håller till. Förutom Emil Hagström, min anledning till närvaron, Lubbe Nordström och Alfhild Agrell. Den sistnämnda är en för mig ny bekantskap. Hon var en gång i slutet av 1800-talet lika mycket spelad på Dramaten som Strindberg och Ibsen och är på väg att upptäckas på nytt via både avhandlingar och nyutgåvor av hennes verk.
Det är ofrånkomligt att man köper böcker på en bokmässa. Jag ska inte räkna upp författarna och titlarna här, däremot får jag lust att nämna vilka förlag som tjänade några hundralappar på mig de här dagarna. Här är de:
Themis (2 st), CKM Förlag (2 st), Weyler, ellerströms, Ruin, Pontes, Dialogos, Thales. Ja, och så en från Natur och Kultur också.
Och i övrigt bjöd tre av de fyra dagarna i Göteborg på strålande höstväder med solsken.
Bilderna:
1. Lars Gustafsson signerar sin bok
2. Montern med Alfhild Agrell, Emil Hagström och Ludvig Nordström.
Foto: EJ.
4 kommentarer:
Jag var på den första bokmässan 1985 och har sedan avverkat den ungefär varannat eller vart tredje år. Med längre intervaller på senare år. Och sett boken komma alltmer i skymundan i de kommersiella virvlarna. Det gäller som du gjort att hitta de mindre kvalitetsförlagen och välja ut de intressanta inslag som trots allt finns. Men för varje gång får jag allt svårare att stå ut med trängseln. Nästa år, kanske. Hoppas Lars Gustafsson är där då, med en ny diktsamling!
Ja, trängseln och ljudnivån tar på krafterna. Vad gäller kommersen så var jag beredd på något mycket värre, så jag blev faktiskt positivt överraskad av att så pass mycket ändå handlade om väsentlig litteratur. Men det är klart, jag sökte mig ju dit där väsentligheterna fanns.
Det enorma programutbudet av föredrag, paneler och intervjuer gör det också svårt att sovra och hitta det man vill lyssna till.
Av en tillfällighet kom jag att lyssna på en intervju i radions P4 med Bosse "Bildoktorn" Andersson. Han befann sig just då på Bokmässan, som han tydligen årligen brukar besöka. På frågan om vad han tycker är mest intressant på mässan sa han att han sällan missar att besöka de litterära sällskapens montrar och om jag inte minns fel så nämnde han bl a just Alfhild Agrell. Hade ingen aning om att denne munvige person hade så djupa litterära intressen.
Själv avstod jag i år från Bokmässan då tyvärr min ålder fysiskt börjar ta ut sin rätt.
Se där! Alltid roligt att bli överraskad.
Skicka en kommentar