Breivik dömd

Domen mot Anders Behring Breivik i Oslo igår var naturligtvis den enda rimliga. Jag tänker nu inte i första hand på antalet år i fängelse (21 år med möjlig/trolig förlängning), utan att det blev just fängelse och att han därmed döms som tillräknelig och fullt ansvarig för sina handlingar. Något som för övrigt Breivik själv visat sig mest angelägen om i den process som förevarit.

I gårdagens DN argumenterar Torbjörn Tännsjö för en ståndpunkt som står i samklang med domen, dvs. en som utgår från att Breiviks handlande kan te sig begripligt utifrån en "felaktig världsbild", att det kan finnas en logik i att försöka förhindra vår civilisations undergång om man som han uppfattar att "multikulturalism" och islamism utgör ett dödligt hot mot densamma. På så sätt ter han sig inte psykiskt sjuk, utan fullt möjlig att följa i sin "idealism", somTännsjö med ett neutralt ord väljer att kalla det.

Jag resonerade för ett år sedan (här) på ett delvis besläktat sätt även om jag likafullt betecknade honom som en "galning" (n.b. inte psykiskt sjuk) med en extremistisk ideologi som han på fanatikers vis tagit som livsuppgift att på egen hand och med våld omsätta i handling. Här finns som jag ser det den springande punkten: en våldsideologi kopplad till världsbilden, hur den senare nu än ser ut. Och trots att jag i stort är överens menar jag att Tännsjös resonemang brister i sista ledet, det som vill göra troligt att vi alla, om vi fångas i samma slags föreställningsvärld, om "rätt" förutsättningar föreligger, skulle kunna löpa linan ut och göra det som Breivik gjorde. Alltså begå massmord ansikte mot ansikte med försvarslösa ungdomar på sommarläger. Militärer lär sig döda, säger Tännsjö och det är sant. Men hur ser egentligen de förutsättningar ut som kan få oss att göra något som liknar det som Breivik gjort?

Även om jag i ideologiskt vanvett skulle lyckas definiera dessa ungdomar inte bara som ideologiska motståndare utan som presumtiva "fiender" i ett tänkt inbördeskrig, är steget bra långt till ett rättfärdigande av kallblodigt mördande på individualistisk basis innan det kriget brutit ut. Logiken säger mig visserligen att dessa ungdomar i framtiden kommer att politiskt bekämpa de ideal som jag kämpar för, men de utgör inget fysiskt hot, varken mot mig själv eller mot andra med motsatta ideologiska värderingar. Så var finns motivet till dödandet?

Om Breiviks motiv till dödandet av dessa ungdomar skulle vara att uppnå ett rationellt politiskt mål, så innebär det en så pass grav missbedömning av medel och mål att man förstår dem som söker sig till individualpsykologiska förklaringar. Så sett är Breivik en knäppgök, sannolikt inte alls psykotisk men en narcissistisk knäppgök som kan misstänkas söka ryktbarhet som ensam, martyrisk "krigare". Därmed presenterar han sig som en patetisk spegelbild av de islamistiska terrorister som han säger sig vilja bekämpa. Ytterst få av dem som helt eller delvis delar hans världsbild vore beredda att massmörda sina egna medborgare. Varför? Helt enkelt därför att - för att låna Tännsjös terminologi  - de "rätta" betingelserna för en sådan våldsutövning inte föreligger. Helt enkelt därför att det vore kontraproduktivt.

Endast den som primärt fascineras av våldet som medel för revolutionerande förändring kan förledas till en logik av Breiviks typ. Det talar för att ideologier inte alltid är att leka med. De kan nämligen - vid de "rätta" personliga betingelserna - bistå med den perverterade "logik" som undanröjer varje tvivel och resulterar i fanatismens slutgiltiga lösningar. Islamistiska självmordsbombare intalas att de i ett kommande liv kommer att belönas med sällheten i ett harem av unga kvinnor. Vad föresvävade Breivik som belöning? Ryktbarhet som monstrum? En hjältegloria bland ett fåtal militanta extremister, ett gäng inbilska korsriddare av den narcissistiska skepnaden?