Jag skrev häromsistens om kyrkogårdsvandringar och de reflektioner de kan ge upphov till. Torstuna kyrkogård, en av många som på landsbygden omringar själva kyrkan, besökte jag i veckan. Strosade runt med hunden i koppel under en skön augustisol. Kyrktornet krönt av ett guldglänsande kors. Aningar av höst i luften. Skator men inga människor i närheten.
Kom till ett hörn där en samling gamla gravstenar lutats mot stenmuren. Utrangerade, eller vad nu den administrativa benämningen kan vara. Knappt läsbara eller inte alls. Fläckade av ålder, väder och vind. På sitt sätt mer vördnadsbjudande än de andra.
Namn som ohjälpligt skattat åt förgängelsen, trots tidigare inristningar i sten. Nu sten i väntan på putsning och återanvändning av dem som inte har något emot att sälla sig till ett kretslopp också på detta sätt.
Foto: EJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar