För en tid sedan snubblade jag över ovanstående bild när jag surfade på nätet, jag minns inte längre i vilket syfte. Den slog mig som ett av de vackraste sentida exemplen på det motiv som konstnärer i alla tider betraktat som ett av de allra mest attraktiva, nämligen den mänskliga kroppen, i synnerhet kvinnokroppen. Det behövs i vår tid naturligvis ingen förevändning i form av antikens eller GT:s mytologiska gestalter för att reta våra erotiska impulser, men visst kommer man att tänka på Susanna i badet, ett klassiskt motiv som finns i en mängd varianter i all världens konstmuséer.
Här saknas dock det dramatiska element som närvaron av de lystna och påstridiga gubbarna utgör. Begäret är utan mellanled förflyttat till betraktarens eget öga, till en position som är identisk med kameramannen och hans fotografiska lins.
Och charmen med denna voyeuristiska smygposition är givetvis att den fångar situationen innan klicket från slutaren kommer och betraktaren blir upptäckt. Bilden laddas oerhört, men här ruvar dock inga hot, endast löften. Rummets intima karaktär förutsätter en relation, ett möte mellan två älskande, även om man inte säkert vet om bilden är tagen före eller efter kärleksakten. Betraktaren ser sin älskade som nu antingen sätter upp sitt hår eller låter det falla. Gesten och den avslappnade hållningen andas en sinnlig bejakelse av stora mått.
Älskaren heter Nelson Algren och den vackra kvinnan endast iklädd klackskor är - Simone de Beauvoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar