


Det finns uppenbarligen flera sätt att åtgärda problemet med de leriga och instabila grundförhållanden som Pisas bebyggelse vilar på, ett problem som Pisa för övrigt delar med Uppsala. Jag påstår dock inte att min metod för tornupprättande är den enda eller ens den bästa.
Om man vill kontrollera det berömda tornets lutning genom ett eget besök rekommenderas ett nattligt sådant. Min inledande rekognocering skedde tillsammans med ett par kongresskolleger en kväll mot midnatt då vi kunde fritt spankulera omkring på det så kallade mirakelfältet med endast cikadorna i sällskap. Tornet, domen och dopkapellet svagt belyst, eller om det nu var det i marmorn lagrade solljuset som strålade från de fantastiskt vackra byggnaderna.
3 kommentarer:
Vad synd, tornet som var så speciellt. Jag var där först som ungdom, och senare när det hölls uppe med hjälp av ganska många och mycket starka stålwirar - det kändes inte riktigt bra, och tornet såg ömkansvärt ut. Men tack för informationen och bilderna - nu är man förberedd inför detta nya, på nästa resa till Pisa med omnejd.
Lutar det eller lutar det inte idag? Om du var full och kameran lutade så blir det ju rakt...
Ja, lite synd är det ju, men jag tycker att detta torn är vackert från vilken sida man än ser det, så att säga. ;-)
Till Berith vill jag säga att jag visserligen drack en del mycket gott toscanskt vin, men aldrig mer än att jag var stadig på kamerahanden. Det framgår också av bildens omgivning att varken jag eller kameran lutade.
Skicka en kommentar