Semesterplaneringens mer angenäma sidor

När sommarledigheten närmar sig kan tankarna på allt man vill hinna med under några korta veckor ge upphov till viss eftertänksamhet på en slags metanivå, så att säga.

Till ledigheter hör för många av oss planer för avkopplande och bildande läsning. Själv har jag aldrig haft någon dragning till deckare, som ju annars är vad som lockar förvånansvärt många just sommartid. Tvärtom hör jag till dem som tänker att nu får jag äntligen tid att fördjupa mig i någon betydande författares särskilt omfattande verk, eller kanske beta av delar av stapeln böcker som förvärvats under de senaste månaderna.

Ofta hamnar jag i slumpmässighet och tar den bok som till exempel plötsligt dyker upp vid dammtorkningen och som kardborrelikt hakar sig fast efter en förnyad provbläddring. Ibland siktar jag i stället in mig på att läsa ett visst verk, t ex Bröderna Karamasov, och låter därmed allt annat vänta. Förutom dikter förstås, som har fördelen av att kunna läsas i små portioner praktiskt taget när som helst i pauser i övriga aktiviteter, inklusive krävande läsaktiviteter, och som framför allt kanske är någonting att sträcka sig efter i sänglampans sken.

Ja, vad ska man välja bland allt det intressanta som återstår att läsa? Thomas Manns Josefs-serie har jag i hyllan sedan många år, omsorgsfullt hopsamlad men ännu oläst. Montaignes essäer har jag förstås läst i urval, men inte som helhet. Och Gombrowicz´ Dagböcker i tre band har jag också bläddrat i, men inte dykt in i på allvar. Rilkes samlade dikter fann jag i ett vackert band i Berlin härförleden. Inte visste jag att han skrivit så oändligt mycket mer än de mest kända och berömda verken Duinoelegierna och Sonetterna till Orfeus! Eller kanske Nietzsche, vars samlade verk nu är under utgivning på svenska och som jag givetvis också köpt allteftersom de utkommit. Charles Taylor, ja, han måste jag absolut se till att jag får tid med!

Men när jag sedan snabbt scannar bokryggarna ser jag mycket annat som är nästan lika frestande. Och när jag läser kultursidorna så tänker jag att jag också borde ta mig an någon av de nya och omskrutna tegelstenarna, t ex den där av Bolanos eller den där av Murakami. Det är bara det att då måste jag skaffa mig dem - och i stället för att decimera högen med oläst öka den...

Det må bli som det blir med detta. Fortsätter den här förbannade svenska tolvgraderssommaren (ett av mina städse hatobjekt så här års) så kommer det med all säkerhet att resultera i någon läsefrukt så småningom. Tolv grader, förresten. Åtta grader visade termometern i morse! Om inte statistiken som talar för en temperaturökning till klimatets fördärv nu kommer att justeras får det snart lov att hända någonting radikalt.