Redan halv sju på morgonen under den korta promenaden med hunden till lådan och tidningen anar jag profetiornas uppfyllelse: sommarens hittills varmaste dag är i antågande. Fläktande vind gör morgonen behaglig, ja jag vill säga vältempererad, vilket borgar för att även middagen blir angenäm. Lite av det vi brukar kalla medelhavsvärme må väl ingen frisk människa beklaga sig över.
Ingen dag för fysisk ansträngning dock. Vaga planer på gräsklippning får anstå till åtminstone kvällen och svalkan. Får räcka med att betrakta, bli åsyna vittne, till fotbollsspelarnas svettiga löpningar med och utan boll. Allra helst Isaks trollande med fötterna framför slovakernas mål.
I skuggan hos Berta fortsätter jag läsa Judith Schalanskys underbara essäer. Det är lugnt och fridfullt, inga måsar väsnas, några tornseglare rispar luften och suset från de höga trädkronorna - lindarnas och lönnens gigantiska bladverk - smeker örat.
Att skatorna sen länge genomskådat Berta och när som helst kan bryta tystnaden får man leva med.
2 kommentarer:
jo, riktigt varma dagar får man ta det lugnt, som Rike klokt påminner i din blogg: "Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". Jag satt i skuggan som barnvakt med lite snuvigt barnbarn, som inte får gå till förskolan, och läste: Tusen månar av Sebastian Barry, vackert skrivet av irländaren om indianernas tuffa liv i 1870-talets Tennessee
Ja, det finns så mycket ogjort/oläst, såväl i skuggan som i läsfåtöljen.
Skicka en kommentar