Förmiddag i septembersol

Den kulna hösten dröjer och vi ser än så länge bara smärre tecken på dess oundviklighet. Önskan att gripa den milda sommarlika dagen infinner sig. Känslan av nåd till och med, åtminstone om man är lite äldre och har viss, kvarstående förståelse för den sortens språkbruk.

Jag ser de fallna löven på trottoarerna, lyfter blicken och konstaterar med viss förvåning att träden trots allt ännu mestadels är gröna, låt vara i en annan ton än högsommarens. Blåsten har uppenbarligen fällt de löv som redan gulnat. Medan blodlönnen står där helt oberörd i sitt eget välsignade mörker.

Septembersol, och luft som känns varm även när molnen tillfälligtvis tar över. Jag strövar, liksom hunden strövar, fritt i parkerna och längs de stilla gatorna en förmiddag när de flesta, utom park- och gatuarbetarna och de så kallade daglediga, sitter inne på kontor och i verkstäder för att förtjäna sitt levebröd.

I Engelska parken ligger en ung man på en parkbänk och sover, inte full bara soldrucken. Issa pilar runt med nosen ömsom i vädret, ömsom i gräset och i hålorna vid trädrötterna. Jag ser på henne att hon kunde vara ute hela dagen om så vore. Ekorrarna som länge varit underligt osynliga har dykt upp igen, förmodligen nu upptagna av samlandet för kommande behov. Jag kan följa Issas tanke när hon även utan doftspår tittar upp mot trädet, där dagen innan en ekorre väckte hennes jaktinstinkt. Borde den inte sitta kvar där någonstans och trycka? Och hennes obotliga optimism: Nästa gång tar jag dig!

I Botaniska trädgården finns höstblommor att beundra. De högresta höstanemonerna. Prakttidlösan i nakna och ljust violetta öar som lyser lång väg. Buskhypericum, en storvuxen släkting till den vanliga blomma från dikesrenarna som jag senast i fjol sommar lade i sprit under etiketten johannesört. Också den lysande som en självtillräcklig sol.

Och så får jag syn på något jag aldrig sett förut: ett träd med klasar av vad som ser ut som vita rönnbär. Det är Sorbus discolor, ursprung norra Kina, en oxelart. Och minsann, strålar inte en sorts milt septemberljus ut även från dessa pärlglänsande bär.

Foto: EJ
Uppifrån: Sorbus discolor x 2; Issa spanar; Buskhypericum.