Ett gammalt fotoalbum

På Uppsala auktionskammare för några år sedan ropade jag in ett gammalt fotoalbum från 1900-talets början. Ingen annan verkade intresserad av att bjuda så jag fick det mycket billigt.

Det var när utroparen nämnde att det innehöll bilder från Venedig som jag höjde min spade. Jag har ända sedan min första resa till denna den märkligaste av städer för så där en trettiofem år sedan oregelbundet men stadigt återvänt. Jag känner mig därför rätt hemmastadd i dess labyrintiska gränder och kanaler, särskilt dem i Dorsoduro och Castello, och på senare tid även Cannaregio.

Turistströmmarna i San Marco kan man ju lätt undvika när man redan sett det som givetvis även där måste ses. Den som vill slippa trängseln och tingeltanglet men gillar lagunkontakten på eftermiddagspromenaden väljer hellre lugna Zattere än den i och för sig klassiskt vackra Riva degli Schiavoni.

När jag i förra veckan bokade årets höstresa blev det återigen Venedig. Och jag tog fram det där gamla albumet som innehåller de fotografiska dokumenten från en okänd resenärs resa ner genom Europa till Venedig och tillbaka. Inga anteckningar finns, varken om orterna eller motiven. På pärmen står endast: 6/10-24/10 1906. Alltså ganska precis för hundraåtta år sedan. Kanske är det en ung och bättre bemedlad persons bildningsresa det är fråga om? Att det är en ensamresenär sluter jag mig till av att det saknas bilder på resenären/resenärerna själva.

Jag känner igen några av städerna på vägen mot själva resmålet: Berlin och Brandenburger Tor, Lucerne, domen i Milano, och på hemvägen Semperoperan i Dresden. Men det finns också flera andra vackra vyer från förmodligen tyska städer som jag ännu inte kunnat identifiera.

I arkitektoniskt intressanta stadsmiljöer med stiliga gator och torg skymtar även en del mänskligt liv - torghandel så som den alltid sett ut, promenerande människor som trots milt höstväder uppenbarligen aldrig visar sig utomhus utan hatt (gärna kubb för herrarna, yvigt bredbrättade schabrak för damerna), kvinnorna i fotsida klänningar, herrarna mörkt kostymerade, och jämte spårvagn endast hästdroskor som transportmedel i innerstan (men gondoler i Venedig, förstås).

När man tittar närmare på några av ovanstående Venedigbilder ser man att ett väsentligt inslag i den stadssilhuett som möter resenären från lagunsidan saknas. Om albumet varit odaterat hade man på grund av denna avsaknad ändå grovt kunnat tidsbestämma dessa foton.

Markusplatsens ståtliga kampanil kollapsade utan förvarning den 14 juli 1902. Guideboken säger att det enda som skadades i övrigt var loggettan vid tornets fot samt tillsyningsmannens katt. Tio år senare var det återuppbyggt - dov´era e com´era (där den var och som den var). Kampanilen så som vi är vana att se den har med detta tioåriga avbrott funnits sedan början av 1500-talet, och det var här som Galileo 1609 demonstrerade sitt teleskop för dogen Leonardo Donà. Det är fascinerande att tänka sig att de båda illustra herrarna fick klättra på ramper för att nå tornrummet med den bedårande utsikt som man numera kan tillägna sig efter en avgiftsbelagd hisstur.

I mitt förvärvade album finns inget foto av den påbörjade återuppbyggnaden av kampanilen. Kanske ville man inte riktigt kännas vid detta plötsliga och skrämmande öde för ett av Venedigs särmärken. I våra dagar är det larmen om det sakta sjunkande Venedig och det aldrig nog fyllda behovet av fondmedel för restaurationer som är legio. Men sedan 1902 dessbättre inga rapporter om dramatiskt sönderfall.

Foto: EJ (delvis foto av okänt foto)