måndag 5 november 2012
Lyxliraren från utomlands
Har ni hört på maken! Dagens toppnyhet i SR, Kulturnytt: Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent Daniel Harding bor på lyxiga Grand Hotel de 10 veckor om året han tjänstgör i Berwaldhallen i vår kungliga huvudstad. Det kostar 15.000 svenska licenskronor per vecka!!
Få se nu - det innebär 2.143 kr per dygn!! Känner ni inte hur ont det gör i ögonen? Sticker, liksom. Känner ni inte hur harmsenheten söker utlopp på något sätt? Finns det verkligen inte något Best Western eller Scandic till åtminstone något bättre priser?
Reportern får den ansvarige chefen Michael Tydén att skamsen och småstammande förklara att detta var Hardings eget val. Som nu kanske måste omprövas.
Sicken lyxlirare! Femton papp gånger tio! Verkligen svindlande summor för en världsdirigent som säkert är van vid att ett lyxhotell, värt namnet, innebär en nolla till på den notan.
Men nu är vi ju i Sverige där pekuniära förmåner, hotell-och restaurangnotor, är det enda syndstämplade dokument som grävande journalister kan räkna med att kunna uppröra allmänheten med.
Vad har Tydén egentligen gjort för fel? Jo, det visar sig att detta med att bevilja Harding ett boende på Grand Hotel var utanför reglementet enär SR saknar avtal med just Grand Hotel.
Men se då för helvete till att träffa ett avtal med Grand Hotel! Daniel Harding torde inte vara den ende gästande världsartisten som borde kunna erbjudas Grand Hotel. Det ligger ju rent geografiskt dessutom inte precis illa till för Berwaldhallen.
Foto: Micke Grönberg, SR Foto.
Etiketter:
journalistik,
samtidskommentarer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha ha - jag har just sett i rapport att avgångna unga politiker plockar ut upp mot 50.000 i månaden i pensioner, trots att de har andra jobb.
Politiker, helt ok. De anses okränkbara och ska förstås tjäna pengar också på det de inte gör.
Men konstnärer!!!??? Kan de inte sova under broarna eller på soffan hemma hos dig eller mig?
Jovisst, de där politikerpensionerna i inte alltför mogen ålder kan vara värt en mässa. Men där händer ju ingenting, eftersom allt är enligt ingådda avtal, och således ingenting som bryter mot paragraferna.
Här med gästande artister, där det borde finnas en större flexibilitet, blir det däremot full pott. Här kan jornalisterna spela ohejdat med "lyx"-argumentet med trumf på hand. Ty man har funnit ett brott mot lagen om upphandling!
Då betyder det föga att "lyxen" inte är någon lyx att tala om. Eller att Daniel Harding (och andra utländska konstnärer) med rätta måste undra vad ända in i glödheta den svenska upprördheten kring en hotellnota på dessa måttliga summor handlar om.
Skicka en kommentar