En liten pennkniv med skaft av pärlemor

 

Slumpen gjorde att jag lämnade Arvid Stjärnblom åt sitt öde ett par dagar efter det att jag läste och skrev om "Museet för brustna relationer" i Zagreb (se föregående inlägg). Efter det definitiva uppbrottet från både äktenskapet och den passionerade relationen till Lydia Stille bestämmer sig Arvid för att ge sig iväg på en längre resa. Innan tåget avgår från Centralen i Stockholm vänder han sig om och får då strax bakom sig se Lydia, som överraskar honom med ett litet paket, med något att minnas. Han tar emot paketet, tar farväl och reser sin väg.

Så slutar svensk romankonsts största kärleksroman, "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg. Jag läste Söderberg i min ungdom och trodde nog att även denna roman hörde till det lästa. Men nu tvivlar jag på det, det var novellerna, "Doktor Glas" och kanske något mer jag läste. Hade jag läst denna fantastiska roman som ung hade jag kommit ihåg den vid omläsningen nu, även om år och livserfarenheter kanske gör berättelsen än mer fastnaglande.

De korta, hemliga brev som skickas mellan de älskande spelar en stor roll för berättelsens dramaturgi. Jag får läsa dem in extenso när Arvid skriver dem och i samma stund som han läser svaren från Lydia. De sinnestillstånd som breven ger uttryck åt, och de reaktioner och möten som följer, beskriver Söderberg mycket sakligt och koncentrerat på ett sätt som får texten att koka av undertext. Vilken enastående stilist! Vilken modern roman! Jag läste en upplaga med verben i pluralformer men hade annars sällan en tanke på att det hela utspelar sig för hundra år sedan.

Det handlar om kärlek med förhinder och därav ofrånkomligt svek. Visserligen predikas - "happy, happy" - ett större lättsinne kring skilsmässor nu för tiden men få torde kunna svära sig fria från allvaret i den lek som Söderberg så vackert och smärtsamt skildrar. Inte minst imponerar skildringen av kampen för den behärskning som måste uppbådas i den belägenhet som blev Arvid och Lydias öde.

- Det är bara en liten småsak, sade hon. En liten sak, som du kanske har användning för ibland. Och då tänker du kanske på mig.
- Tack, sade han. Och adjö!
  Och han stoppade det lilla, lilla paketet i fickan och gick ut på perrongen och upp på södra snälltåget.

Han öppnar sedan paketet och finner en liten pennkniv med pärlemorskaft. Han tänker då på gammalt skrock om att man ju inte bör ge bort knivar till dem man håller av, att det kan föda fiendskap och hat. Och vidare tänker han att hon nog nu möter sin nye älskare och inte längre förstår hur hon har kunnat ha några känslor för honom, Arvid.

Och jag tänker att Lydia kanske inte bara älskade den vackra knivens skimmer av pärlemor, ett vackert föremål som minne av det som en gång var. Inte heller att hon bara vill påminna om sin existens någon gång nu och då, utan framför allt vid de tillfällen när brev kommer med posten och en pennkniv kan komma till pass.

Är det verkligen så säkert att det inte kommer fler brev från Lydia?

Om tiden går och så inte blir fallet borde den där pennkniven i alla fall få en hedersplats på "Museet för brustna relationer".


Bilden: Hjalmar Söderberg med två vänninor.