Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

onsdag 15 december 2010

Tänkt: (2) Om efterrättelse - gammal och ny

Se upp med myndigt tal om normativitet! Inte sällan är dessa talare ute efter att knäsätta den korrekta normen, och icke endast för egen del.
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

5 kommentarer:

Klinkmann sa...

Einar, dina reflexioner om det strukturella och det normativa är mycket intressanta, om än gäckande i sin elliptiska korthet. Ifall du har möjlighet att utveckla reflexionerna en smula vore det spännande att fundera vidare på detta du skriver om.

16 december 2010 kl. 08:03
Einar J sa...

Sven-Erik!
Jag hade tänkt att dessa koncentrerade tankar skulle få tala för sig själva, i den mån de förmår göra just detta. Jag är med andra ord obenägen att fästa och kanske låsa dem i exempel. Var och en får hitta deras eventuella tillämplighet.
Men så mycket kan jag väl säga att mina tankar emanerar ur konfrontationen med vissa begrepp och föreställningar som är vanligt förekommande i en akademisk jargong som också vunnit insteg i den allmänna samhällsdebatten.
Det finns samhällsvetenskapliga begrepp som både kan brukas och missbrukas.
Det fanns i min barndom en reklamslogan för en klädfirma, jag tror den var från Borås-trakten, som löd: "Säg Algots, det räcker!"
Det finns som bekant populära slagord även i samhällsdebatten. Så, antydningsvis, skulle man kunna säga att mitt syfte är att kommentera tendenser till ideologiska förenklingar av typen: "Säg könsmaktsordning, det räcker!"

16 december 2010 kl. 19:56
Klinkmann sa...

Håller med dig, det finns ett sådant ordnande och förnumstigt fikonspråk inom det akademiska. Man får se upp med de här tendenserna som tycks bli allt starkare. Det handlar kanske också om behovet hos människor att i en osäker och turbulent tid få något slags försäkring, ankarfäste gentemot det kaos som man annars kan tycka breder ut sig både inom en och vid horisonten. Var och en som sysslar med något sådant som akademisk forskning, debatt, journalistik, media är speciellt utsatt för de här tendenserna. Det handlar som jag ser det om ett tveeggat svärd här. Att använda analytiska begrepp är självfallet viktigt och nödvändigt i vissa sammanhang, men man får se till så att begreppen inte tar överhanden, blir för starka och styrande. Då är man verkligt illa ute.Det gäller både på det individuella och det samhälleliga planet.

17 december 2010 kl. 07:33
Bodil Z sa...

Egentligen hade jag tänkt prata om Herta Müllers "Das Ticken der Norm", som jag nyss översatt, men när jag såg det där om Algots fick jag lust att säga något annat. När mina syskon och jag var små och nätt och jämnt läskunniga (några av oss i alla fall) fick vi en dag några mycket svåruppblåsbara ballonger som det stod "Säg Algots, det räcker" på. Till sist försökte vi med Algots, men det räckte inte för att blåsa upp ballongerna. (PS. Jag är född 1954.)

18 december 2010 kl. 19:33
Einar J sa...

Bodil!
Den essän av Müller vill jag gärna läsa. För det är väl en essä, om jag läser rätt i tidigare blogginlägg hos dig.
När det gäller ballonger från den där tiden minns jag nu också vilken kraft som krävdes för att man över huvud taget skulle få dem att ge med sig. Det gällde att samla sig till ett första rejält tryck i blåsandet, annars var det tji.

18 december 2010 kl. 23:49

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)