Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

tisdag 7 december 2010

Julmusiken

Julmusiken kan vara plågsam eller helt underbar. I grunden är den ett kostbart arv vi bär med oss och som inte borde få förvanskas till ljudgirlanger i varuhusens julkommers. I varje fall de andliga sångerna, som ju dominerar denna speciella genre, borde få gå fria från det jingelmaskineri som drabbar nästan allt som ska säljas som populärmusik numera.

Hur välgörande då att lyssna till en julskiva med klassisk skönsång, utan wailande och trummande av vemsomhelst av alla dessa dussinartister som tror att de automatiskt har själ om de härmar soul. Inte ens i kyrkan slipper man tydligen den sortens anpassning längre (läs förresten angående detta Maria Schottenius intervju med Gustaf Sjökvist i söndagens DN; tyvärr ej på nätet).
Jul med Peter Mattei kunde varit utgiven i vilket decennium som helst under min numera rätt långvariga levnad, och det ser jag i det här sammanhanget som en förtjänst. Det räcker med röstens välljud och en välspelande orkester (Stockholm Sinfonietta med nyss nämnde Gustaf Sjökvist som dirigent) och en vilja att tolka dessa sånger med respekt för deras eget outslitliga tonspråk. Det enda lilla jag kan invända är att det alltid lika bäriga och klangrika flödet ur Matteis strupe ibland skulle må väl av en något mer temperamentsfylld frasering av det slag som framkommer i "O helga natt". Men jag förstår också att de flesta numren på denna skiva inte inbjuder till just den sortens mer dramatiska föredrag. Julsång är visserligen ofta lovsång, men märkligt nog ändå en stillsam sådan. Det blir lätt lite av "Stilla natt" över den som helhet.
Mattei har valt några av de allra bästa julsångerna, i flera fall de som har melodier som går tillbaka ända till renässans och medeltid. Flertalet finns på den lista med favoriter jag en gång gjorde på min förra blogg och där jag satte "Det är en ros utsprungen" som mitt första val. Ett par mindre kända sånger finns också med, varav den ena - en Grundtvig-psalm i Carl Nielsens tonsättning -blivit en ny favorit som nu måste knuffa undan någon annan från tiobästa-listan. "Förunderligt och märkligt" heter den och jag vill påstå att den psalmen verkligen gör skäl för sin titel.
Melodin i all sin naturliga enkelhet står helt i samklang med textens trohjärtade beskrivning av frälsarens påvra härbärge medan skapelsen i övrigt är så till synes välordnad:

En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´like
sin första natt på jord.

Oavsett hur man nu ställer sig till naturens ordning i dessa föregivet rogivande former så har Peter Mattei gjort den enda julskiva jag mycket riktigt anade att jag borde lägga till mina övriga.

5 kommentarer:

Berith sa...

Mattei har jag hört live här i konserthuset och blev harmonisk av skönsången och förtjust över hans personliga sätt att närvara på scenen så tack för tipset! Jag ska också köpa den rekommenderade julskivan och lägga till samlingen med Loa Falkman och Roger Pontare...

Einar J sa...

Ja, det är sant, han är en utomordentligt chosefri och trevlig person också, en Luleå-pojk med italienskt påbrå som brukar kunna ta publiken på rätt sätt oavsett han står på någon mindre scen här hemma eller på Metropolitan, där han blir allt flitigare engagerad.
De övriga två julskivorna du nämner i all ära, men denna tror jag du kommer att spela mest.

Minerva sa...

Peter Mattei är en gudabenådad sångare med karismatisk utstrålning. Har hört honom "live" ett par gånger och blivit alldeles knockad.

"Förunderligt och märkligt" av Carl Nielsen är en pärla som jag sjungit många gånger i kör. Den borde man höra oftare!

Klinkmann sa...

Apropå julsånger, kom att tänka på Koppången av Pereric Moraeus, som med text av Py Bäckman blev en advents- och julsång. Anne Sofie Otters version från 1999, tror jag det var, har stannat i minnet.

Intressant med hur sånger kan få speciella mentala rum utstakade för sig. Ett annat exempel är Benny Anderssons Älska mig för den jag är som tydligen är en favoritsång i bröllopssammanhang.

Einar J sa...

Tack för kommentarerna!
Det är förstås inte utan betydelse vem som framför en sång - och i vilket sammanhang man befinner sig som lyssnare - för att den ska sätta sig i ens medvetande.
Jag har säkert hört Nielsens psalm förut, men jag fastnade först nu för dess unika kvaliteter.