Stormen

Kungliga Dramatiska Teatern igår afton: Stormen. Troligen det sista drama Shakespeare skapade. Fest och spektakel, folklig komik blandad med versrader som burit genom århundraden och än idag har vingar.

Där finns Prospero - trollkarlen med trådar till jordens och luftens tjänsteandar, det ondas och det godas magiska krafter i Calibans och Ariels skepnader. Plus ett stort antal andra aktörer som tumlar omkring på de skeppsbrutnas ö, eller scenen där vi alla befinner oss, för att berätta om en värld av sammansvärjningar, frihetslängtan och maktbegär men också om ungdomlig kärlekslycka och en allt försonande förlåtelse.

Regissören John Caird låter Örjan Rambergs Prospero, den avsatte hertigen av Milano, agera regissör med manus och penna i handen. En logisk anspelning på Prosperos magiska omnipotens om man tänker efter, men ändå inte helt lyckad eftersom det där manuset ger känslan av att sitta med på en repetition snarare än utsåld föreställning. Nåja, i övrigt är skådespelet glänsande med Stina Ekblad, Jonas Karlsson, Hans Klinga och Per Mattsson i bästa form. För musiken som har en betydelsfull roll i detta skådespel har Caird enrollerat ingen mindre än Beethoven, dvs. några väl valda avsnitt ur hans sena verk. Även koreografiskt och scenografiskt har ingen möda sparats för största möjliga verkan.

Var kommer dessa toner från? Ur luften? Jorden?

Nu tystnar de. Jag tror musiken följer

en gud på ön. Jag satt och grät på stranden

för konungens, min faders, undergång

då kom den sången till mig från havet

och stillade med ljuvlig melodi

min egen sorg och vågors uppror.

Uppsättningen har fått en del besk kritik, alltför besk enligt min mening. Visst finns det mycket att diskutera, bland annat det i teatern (liksom i operan) förhärskande moderniseringsjäkt som slaktar och ändrar och förflyttar i tiden, men här är det i alla fall inte så överdrivet att det skymmer Shakespeares underbara text och dess innehåll. Och texten, ja den är översatt av Britt G Hallqvist och Claes Schaar; alltså inte Hagbergs klassiskt svenska. Man kan liksom i fallet med nya bibelöversättningar bråka om vad som är bäst:

Av samma stoff som drömmar göras av, vi äro gjorda

och vårt korta liv omfamnas av en sömn (Hagberg)

Vi är av samma stoff som våra drömmar

och sömnen rundar av vårt korta liv (Hallqvist)

We are such stuff

As dreams are made on, and our little life

Is rounded with a sleep