I Cefalú, den vackra staden på Siciliens norra kust, kan man gå den långa strandpromenaden i tamariskers glesa skugga med havets bränningar mot sanden på sin andra sida.
Jag gick där dagligen i förra veckan och ständigt återkom den där frasen i mitt huvud om tamariskens skugga. Kunde omöjligt komma på varifrån jag fått den, men spekulerade i att den härrörde från någon dikt jag hörde läsas i min barndom eller kanske till och med från pappas högläsning ur bibeln.
Väl hemma slog jag upp i Google så som man gör nuförtiden. Hänvisades mycket riktigt till en psalmtext översatt från danskan som en gång i tiden fanns i Segertoner. Samt till ett kapitel i Första Mosebok.
Var det inte det jag visste! Där tamariskens skugga ner på mjuka tuvan... Och Första Mosebok, 21:33, där Abraham planterar en tamarisk i Beer-Seba och åkallar Guds namn.
Tyvärr finns inte psalmtexten i sin helhet på nätet och jag äger ingen Segertoner längre. Vad jag undrar är hur detta träd, och inte minst dess skugga, kunnat bli så betydande med tanke på det tunna, grågröna och glesa bladverk som det bär. I heta klimat kan man visserligen förstå att även ett sådant bladverk är bättre än ingenting som skydd mot en obarmhärtig sol. Men psalmförfattaren har nog också förförts av den musik som inrimmet av konsonanter skapar.
Foto: EJ (Bilderna är klickbara)
4 kommentarer:
Spännande! Finns en hel kulturhistoria gömd i tamariskens skugga. Konstvetaren Victor I. Stoichita har skrivit en bok om skuggtemat, A Short History of the Shadow. Han har dock glömt Moseböckerna, startar sin färd hos Plinius d ä och Platon.
Ja, det var onekligen ett spännande ämne för essäer. Var och en som roat sig lite med penna och pensel vet ju hör avgörande skuggorna är för bilden, att markeringen av dem knappast går att överdriva.
Även i överförd bemärkelse tror jag att det äger sin riktighet.
Cefalú - vilket sammanträffande! Vi bodde i denna lilla vackra stad en vecka i oktober 2007, på det hotell som du nog stod utanför när du tog den undre bilden... Vi besökte också Palermo, dock inte för att lyssna till opera, utan för se "den blå madonnan" - med oväntat resultat: http://langsambloggen.blogspot.com/2008/02/mest-om-lsning.html
Ja, då vet du också en del om vad Sicilien har att erbjuda.
Jag var första gången i Cefalú för nio år sedan, och blev mycket förtjust i staden och dess omgivningar. I samband med den resan såg jag också i Palermo Antonella da Messinas underbara porträtt av den blåklädda madonnan.
Det finns ju ett annat porträtt av samme konstnär i Cefalu. Av en ung man, dock inte lika betagande. En reproduktion av den tavlan satt faktiskt på vårt hotellrum, som i övrigt i korridorerna av någon anledning hade satsat på reproduktioner av österrikaren Gustav Klimt.
Skicka en kommentar