Efter en arbetsam dag med flyttbestyr zappar jag mig till sist fram till det enda tv-program som fångar mitt intresse efter halvåttanyheterna. Axess TV bjuder på en konsert med Martha Argerich och Gideon Kremer från 2006. De spelar både solo och tillsammans och det är en ren njutning att se och höra dem, inte minst deras samspel.Argerich spelar Robert Schumanns "Kinderszenen", känsligt och övertygande. Jag absorberas helt och följer med spänning hennes tolkning. Dessa pianostycken har följt mig sedan tonåren och ett par av dem har jag till och med spelat på en skolkonsert en gång i Malmbergets Högre Allmänna Läroverk.
Bela Bartok står också på programmet och jag känner sakta men säkert hur jag förs in i en ny Bartok-period. Det var ett tag sen sist, men jag vet att jag alltid kommer att återvända till hans musik. Solosonaten för violin är ett sällsynt starkt stycke, och även om tv-programmmet inte visade hela sonaten blev den ändå genom Kremers engagerade spel en påminnelse om rikedomen i denna musik. Tillsammans spelade de också en av Bartoks violinsonater.
Och så till sist, som extranummer, Fritz Kreislers "Liebeslied" - en klassisk slagdänga som är förknippad med salongs- och cafémusik från anno dazumal. Men här lät den som om den spelades för första gången av ett par som visste vad en sliten om än vacker melodi på detta tema kan rymma av lidelsefull skönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar