Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

söndag 18 april 2010

En storsångare på plats i Berwaldhallen

Foto: SR
I min barndomsmiljö fanns det ett uttryck som skilde agnarna från vetet vad gäller sångare och deras sångförmåga. De indelades mycket enkelt i goda sångare (andra räknades inte) och storsångare.

Peter Mattei, luleåpojken som vuxit upp till en av världens nu främsta barytonsångare, visade igår i Berwaldhallen med all tydlighet att han hör till storsångarna. Han sjöng Gustav Mahlers "Lieder eines fahrenden Gesellen" - till SRSO och med den likaledes världsberömde violinisten Nikolaj Zneider i rollen som dirigent - och han gjorde det med all den styrka och innerlighet som dessa sånger kräver för att fullt ut komma till sin rätt. Texterna, som ju är Mahlers egna utifrån de folkliga "Des Knaben Wunderhorn", handlar om hur sviken kärlek skär som knivar i bröstet men också om tillkämpad glädje och om den ljuva glömska som den fallande lindblommen kan skänka en tröstlös vandrare.

Ich bin ausgegangen in stiller Nacht
In stiller nacht wohl über
die dunkle Heide.
Hat mir niemand Ade gesagt, Ade!
Mein Gesell´ war Lieb und Leide!

Jag gick ut i den tysta natten,
i den tysta natten
över den mörka heden.
Ingen sade farväl till mig, farväl!
Kärlek och lidande var mitt sällskap!

Vid vägen stod en lind.
Där kunde jag sova
för första gången!
Under linden, som strödde
sina blommor över mig,
glömde jag vad livet innebar,
och allt, allt var bra igen.
Allt! Allt! Kärlek och lidande,
värld och dröm!

(Övers.: Gunilla Petersén)

Nog finns här en klar anknytning till sångcyklernas upphovsman Schubert, även om vandraren i dennes Winterreise inte når detta tillkämpade lugn, utan slutar i nattsvart mörker och död.

Inga kommentarer: