Ur en tunn men fint inbunden bok med ett urval prosadikter och dagboksanteckningar av den franske författaren Jules Renard (1864-1910) väljer jag två anteckningar.
Med ord vill vi säga det som orden inte kan uttrycka, vi vill förkroppsliga tanken i stavelser. Eftersom det är omöjligt, eftersom det ord som är sant inte existerar, låt oss fortsätta framåt utan att vara så kinkiga. Låt oss skriva våra ungefärligheter! - Eller ingenting alls.
En kvinna. Vilket vällustigt sätt hon har att stänga en byrålåda med baken.
Nog kan vi lite till mans ungefärligen erinra oss den där kvinnan?
Och beträffande vad vi i ord förmår uttrycka och inte: Är inte den anteckningen misstänkt lik en replik till Wittgenstein åratal innan denne ens hunnit yttra sin mest citerade sentens?*
(Atlantis, 1999; Urval, presentation och översättning av Bengt Erasmie)
*Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar