Hur allvarligt är det?

Journalistyrket var ett av de yrken som en gång i tiden lockade mig. Fast egentligen var det ju bara kulturjournalistiken, om jag tänker efter.

Vore jag ung idag skulle jag inte betrakta det som lika åtråvärt. Tänka sig att bli utsänd av Sveriges Radio för att "på plats" utanför dörren där återstoden av Svenska Akademien sitter i torsdagssammanträde direktrapportera - om ingenting. Och i den totala bristen på nyheter från studion få den brännande frågan: "Hur skulle du beskriva stämningen?"

Eller att som Kristofer Lundström sitta i STV, krumbukta sig och manierat läsa upp nöjesnytt om den senaste rapparens prestationer under rubriken Kulturnyheter. 

Det mesta av modern nyhetsförmedling bör som bekant ske genom att journalister intervjuar varandra. Man är bunden till att i stereotyp dialogform presentera något som ska föreställa analys. Som sällan blir mer än ytskrap.

Jag har skrivit om det journalistiska frasmakeriet förr, men det tål en upprepning.

- Hur allvarligt är detta, skulle du säga?
- Det är naturligtvis mycket allvarligt.

Jag väntar - säkert förgäves - på att äntligen få höra någon punktera frågan med svaret:

- Inte värre än igår.
eller:
- Frågar du mig? Som kommenterande journalist måste man alltid se situationen som mycket allvarlig. Vad funnes annars att orda om? 

Alltså allvarligt, för allt och alla.

Virtanen
Engdahl
Torsken
Generaldirektörn
Regeringen
EU
Världsläget
Planeten
Mig (också)