Herbert Blomstedt firade igår sina 90 år med en konsert i Berwaldhallen som jag sent kommer att glömma. Och bland glansnumren i programmet var det Beethovens tredje symfoni, "Eroica", som tog priset. Jag satt trollbunden från de inledande två knallarna till sista ackordet och undrade varför jag aldrig tidigare fullt ut upptäckt vilken fantastisk symfoni detta är. Javisst, den är en av de mest berömda, och jag har hört den många gånger förut. Men nu tänkte jag att den inte bara är Beethovens bästa utan att den måste vara den främsta över huvud taget. Så kan det gå när stora interpreter är i farten.
Blomstedts eminenta förmåga att få den kraftfulla och dynamiskt intrikata musiken att lyfta i ett organiskt flöde var hänförande. Jag har sagt det förut och säger det igen: när man dessutom får se hans vackra och väl avvägda dirigering och uttrycksfulla koncentration (helt utan partitur) så kan man bara falla till föga.
Och han får naturligtvis musikerna med sig. Vi ställde oss frågan efteråt: Har Sveriges Radios Symfoniorkester någonsin låtit bättre än så här?
Efter paus först Strauss' "Tod und Verklärung" och sedan Wagners uvertyr till "Tannhäuser". Givetvis storartad musik även det, men det kan inte hjälpas - den här aftonen var Beethovens. Och Blomstedts förstås.
Foto: EJ
4 kommentarer:
en fantastiskt man, lyssnade på honom för att par år sedan, när han lämnade sitt bibliotek till Göteborgs Universitet:
https://hannelesbibliotek.blogspot.se/2015/05/att-fa-ligga-skavfotters-med-shakespeare.html
Ja, det är en i alla avseenden stor personlighet.
Jag vill gärna bekräfta din misstanke: Eroican är faktiskt den bästa av alla symfonier.Jag hörde den för inte så länge sedan med Helsingborgs symfoniorkester i Stockholm. Fenomenalt fin orkester!
Så bra! Ja, det finns flera fina symfoniorkestrar i Sverige. Efter alla hyllningar i fredags efter konsertens slut sa Blomstedt bl a att en del tror att man måste åka ända till Wien för att kunna höra god musik. Han sa det som ett erkännande av radiosymfonikernas goda nivå av musikskapande.
Och Beethovens trea är säkert lika mycket inspirerande för både orkestrar, dirigenter och publik.
Skicka en kommentar