Linden blommar sent, först ett gott stycke in i juli bjuder den sina näktarfyllda skålar åt de bin som bor på samma breddgrader som jag själv. För ett par år sedan skrev jag några häpna rader om sången från den tusenhövdade kör av bin som jag av en slump blev åhörare till. Jag hade ställt mig under de höga lindarna som står på rad intill den gamla stenmuren kring Torstuna kyrka.
Går man förbi där en julidag, som igår, när inga jordbruksmaskiner är igång och den glesa trafiken från vägen inte heller stör friden, kan man lyssna till binas klustermusik från trädkronorna. Ett svagt svirrande och svävande ljud, som ett avlägset dån från fjärran planeter, fastän egentligen en högst närvarande, jordisk sång under arbetet.
Ingen nektar faller till marken när så flitiga varelser är i verksamhet.
Och jag tänkte att det måste ha varit under några ungerska lindar som György Ligeti (1923-2006) en gång fick inspirationen att komponera Lux Aeterna.
Foto: EJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar