Ingen skyddsandes hälsning
i flertusenårig sten från ett fjärran museum
kunde hejda de lydiga vandaler
som vill förvandla varje världslig civilisation
till skärvor, damm, blod och aska.
Ingen platsens ande kunde rädda Nimrud
från de skenheliga mörkmännens
förblindade högmod, de som alltid
predikar nödvändighetens, våldets
och renhetens timma.
De som raderar dokumenten
och raserar monumenten,
de som förintar historiens vittnesbörd och
skär strupen av alla främmande bönerop -
de som fruktar att minnena
faller dem i ryggen.
Ibland som nu önskar man
att någon assyrisk Ande
steg ut ur stentavlorna,
vred släggorna och sprängmedlen ur händerna
på dessa självrättfärdiga från helvetet,
slog dem till marken
och förvisade dem till deras hålor.
Ibland som nu står det fullkomligt klart
att trosnitet bygger fanatikern som steroiderna
den groteske bodybuildern,
att förverkligandet av rättfärdighetens paradis
upprättar helvetet på jorden.
Bilden: Neoassyrisk relief, "Saluting protective spirit", Nimrud, 882-859 f.Kr. Cleveland Museum of Art. (Wikimedia Commons)
2 kommentarer:
Jag började läsa de första stroferna och olika poeters namn dök upp... men efterhand insåg jag att dikten måste vara ny skriven och skrämmande aktuell. Och väldigt bra!
Tack, Lennart!
Skicka en kommentar