Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

torsdag 27 mars 2014

Musik i det fria



Åter till Bela Bartók. Själv en skicklig pianist komponerade han mycket för piano, både solopiano och i kammaruppsättningar med andra instrument samt konserter med full orkester. Jag har på sista tiden återvänt till några av soloverken.

Några kan även hemmapianister som jag själv hjälpligt klara av, men flertalet kräver större skicklighet än vad de flesta amatörer kan uppöva. Åtminstone om det ska låta som jag vill att det ska låta. Några är till och med av en svårighetsgrad som kräver det mesta även av professionella pianister.

"Out of doors", Sz 81(på tyska "Im freien") heter ett mycket fint verk som Bartók skrev ungefär samtidigt som pianosonaten, Sz 80. De hör till den period när han fick rykte om sig som en tonsättare som behandlade pianot som ett instrument i slagverksfamiljen. Det där behöver man dock inte ta så allvarligt; jag finner det betydligt överdrivet. Visst klingar det annorlunda när man kombinerar dissonanta toner med intensiv och komplicerad rytmik och därtill spelar i forte. Men även i detta finns skönhet. För övrigt är ju pianot försett med hammare som medelst en komplex mekanik slår an strängarna - en kombination av slag- och stränginstrument, med andra ord.

Den som har svårt för dissonanser får svårt med Bartók, den saken är klar. Men man får heller inte glömma att han faktiskt är en fin, om än aldrig insmickrande melodiker. Folkmusiken runt Balkan var en stor inspirationskälla för honom, men vem kan påstå att den skulle stå i motsättning till de intrikata taktbyten, sekundintervall och kärva ackord som så ofta förekommer i hans musik? Tvärtom, han gjorde visserligen modernistisk konstmusik av det folkliga materialet, men vi behöver bara tänka på vår egen spelmansmusik för att inse att kärvhet inte är främmande för det som en gång var folkmusik i begreppets genuina bemärkelse.

"Out of doors" består av fem relativt korta satser, av vilka två har direkt anknytning till folkmusiken genom sina titlar. Den första och den tredje anspelar på trummor, pipor och säckpipor (kanske musik av musikanter på någon marknadsplats; den första har anvisningen pesante, dvs. ska spelas tungfotat och ograciöst), den andra är en skönt vaggande barkaroll (likt gondolernas konstruktion inte helt symmetrisk och lätt krängande), den sista satsen en vild jakt (i skog och över öppna fält, möjligen till häst?). Mina associationer är förstås mina.

I den fjärde, näst sista satsen möts vi av den lyriske Bartók, han som så ofta i sin musik söker sig utomhus för att lyssna till naturen under en stjärnklar natthimmel. Vad är det för svirrande klusterklanger från fjärran som når oss i början? Vad bryter tystnaden så finstämt - och plötsligt skarpt som när en kvist bryts? Rör sig en fågel innan den lägger sig till ro? Ett mått av kuslighet uppstår i mörkret, men så kommer nio lugnande toner som påminner om en klockringning. Den återkommer lätt varierad, blandad med det osynliga liv som rör sig i markerna och som bara meddelar sig på detta sätt.

Just nattmusiken hos Bela Bartók bidrog starkt till mitt intresse för honom när han blev en tidig favorit i mitt musiklyssnande. Han var anledningen till att jag gjorde några resor till Ungern redan under 70-talet, och när jag nu återkommer till honom blir jag på nytt fylld av entusiasm över en på en gång både originell och traditionell mästare i 1900-talets musik.

Jag har botaniserat i Spotifys utbud vad gäller den nyss nämnda musiken. Ett par ungerska pianister - Zoltan Kocsis och Jenö Jando - var förväntat mycket bra. Men så dök en ung, nyss prisbelönad italienska upp med ett helt underbart spel i detta Bartókverk. Hennes namn är Beatrice Rana  och hon var bara 20 år när hon i fjol belönades med silvermedaljen i Van Cliburn International Piano Competition. Den utmärkta ljudupptagningen på Harmonia Mundi bidrar också till att jag först och främst rekommenderar hennes inspelning. Nattmusiken är kristallklar, och hör hur jakten i slutsatsen drar fram i en ungdomligt virtuos vildhet som känns helt rätt i den här musiken.


Bilden överst visar inledningen till näst sista satsen av "Out of doors": The night´s music.

2 kommentarer:

Sven-Erik Klinkmann sa...

Hittade Out of Doors (Szabadban)på youtube med Claude Helffer. Mycket spännande, mångsidigt, märkliga rörelser och rytmer i musiken, börjar av någon anledning tänka på Renoirs film Là regle de jeu när jag lyssnar ... så mycket händer här i musiken, liksom i den filmen ...

Einar J sa...

Också en fin version, den av Helffer! Särskilt de båda sista satserna.
Att det finns gott utrymme för associationer i Bartoks musik är nog ett faktum.