Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

tisdag 24 september 2013

Håll naturen ren



Man ska inte kasta plastpåsar, kolapapper och annat skräp i naturen. Håll naturen ren! Det fick vi lära oss en gång i världen. Känner ingen till det längre? Att nedbrytningen tar för lång tid, och att skräpet dessutom förfular omgivningen och demoraliserar individen.

Jag gick i skogen häromdagen för att ge matsvamparna en sista chans. Inom parentes sagt: dom tog den inte. Men man kan överraskas av annat än naturens egna produkter. I en glänta står där plötsligt en vit plaststol och kastar tillbaka ljuset. Vem har lämnat den här? För vem står den där? För den bålde jägaren på pass som kan bli trött i bena, antar jag.


Så den stolen tar jag till mig, jag har sett den förut och den är i alla fall något som sannolikt har en funktion. Den är nästan så inbjudande som annars bara en liknande stol kan vara på en trottoar i stan när man slår sig ner för en kopp kaffe i solen. I skogen säkerligen serverat ur en termos tillsammans med en korvsmörgås. Under en rast då vaksamheten på villebrådet för en kort stund måste anstå.


När jag går vidare stöter jag på något annat som dock måste hänföras till kategorin kasserat skräp. Men inte av den sort som enkelt kunde hemförts till soppåsen, utan en gammal Volvo som inte körts på mycket länge. Häpen stannar jag och tar några bilder på vraket som skogen sakta, mycket sakta håller på att erövra utan att kunna bryta ned till jord och mull.


Mossan på främre hjulskärmen. Laven på taket. Det rostande skalet. Någon har inte orkat föra den till bilskroten. Kanske urskuldade sig ägaren med att barnen skulle få ha den som lekstuga, då för fyrtio år sen eller mer när den inte längre dög till annat. Eller var det kanske inte så mycket bättre förr?

Jag ser ju att ett torp ligger i skogsbrynet femtio meter längre bort. Det är fortfarande bebott, en man ligger och sover i en hammock i höstsolen. Kanske har han lekt i den där bilen som barn, kanske är den bara en gammal skrotningsförsyndelse av någon för honom helt okänd person, en försyndelse som nog förblir liggande där i hans i övrigt så idylliska torpartillvaro.

Foto: EJ
(Klickbara bilder)

2 kommentarer:

Sven-Erik Klinkmann sa...

Det finns en fascinerande, svåråtkomlig visuell och existentiell kvalitet i dessa bilder, upplever jag. Ett slags industriell ruin i ett skogslandskap som paradoxalt nog ger helheten en djupt ambivalent karaktär av gränssnitt, mellan kultur och natur, bygge och ruin, växande och nedbrytning, en ökad mjukhet i kanterna. Mycket spännande.

Einar J sa...

Tack Sven-Erik för kommentaren!
Händelser i gränssnitt och skogsbryn, javisst!