I Hamburg närmar sig fullbordandet av Elbharmonie, det nya konserthuset i floden Elbe i stans hamnområde. Invigningen sker nästa år. När den väl är avklarad kommer jag givetvis att sälla mig till de kulturresenärer som i och med detta fått ett nytt intressant resmål. Jag vet ju sedan förut att Hamburg redan nu har mer att erbjuda än vad som blir känt genom våra vanligaste resekataloger.
Man kan givetvis ha olika synpunkter på alla dessa arkitektoniskt storslagna muséer och konsert-/operahus som byggs världen över som prestigefyllda monument, som ett slags "varumärken" för staden eller nationen. Hur många år av diskussioner tog det inte innan Göteborg fick sitt nya operahus eller Uppsala sitt konserthus? Någon som tror att de stockholmska politikerna inom överskådlig tid kommer till skott med en ny operabyggnad? Själv gläds jag åt att det inte bara är gallerior, bankpalats och sportarenor som landar som beställningar på arkitektkontorens ritbord. Arkitektur var i förbigående sagt den enda tekniska högskoleutbildning som jag i min ungdom kunde tänka mig som ett alternativ. Det intresset har jag bevarat.
Som nästan alltid i sådana här sammanhang kommer Elbharmonie att rymma mycket mer än bara stora och lilla konsertsalen. Förutom ett femstjärnigt hotell, restauranger, barer och kongressutrymmen ingår till och med bostäder i komplexet. Inga studentlyor får man förmoda, utan snarare våningar med spektakulär utsikt över staden.
Som framgår av bilden ovan består byggnaden av två markant olika delar. Det hamnmagasin som legat på platsen utgör basen (nu med ett stort antal parkeringsplatser) som sedan fått en kristallpalatsliknande påbyggnad. Tanken slår en att arkitekterna -Herzog & de Meuron, med olympiastadion i Peking och Tate Modern på meritlistan - möjligen lite narraktigt lekt med den gamla marxistiska tesen om kulturen som överbyggnad. Det är också lätt att associera till en väldig farkost som tillfälligt förtöjt vid Kejsarkajen, som adressen är.
Ingen möda sägs ha sparats för att skapa bästa möjliga akustik, och skam vore väl annars. Pelarfritt med balkonger som i en terasserad sluttning för vinodling. Vad den stora tratten i taket står för vet jag inte, men kanske är det örat som förbinder oss med sfärernas harmoni? Ja, nog ser detta ut som ett värdigt tempel för den sekulariserade världens främsta andliga övningar.
För den som läser tyska finns mer intressant information här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar